Gioacchino rossini barberaren i sevilla - videor

För andra betydelser, titta Barberaren inom Sevilla (olika betydelser).

Barberaren inom Sevilla (italienska: Il barbiere di Siviglia) existerar enstaka italiensk komisk musikdrama (melodrama buffo) inom numeriskt värde akter tillsammans med toner från Gioacchino Rossini samt libretto från Cesare Sterbini efter Pierre dem Beaumarchais teaterstycke Barberaren inom Sevilla alternativt Den fåfänga försiktigheten (1775).

Operan ägde urpremiär vid Teatro Argentina inom Rom den 20 februari1816 tillsammans tonsättaren egen såsom dirigent. inledande kvällstid blev en fiasko, dock sedan kom framgångarna.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Rossini fick inom uppgift för att komponera numeriskt värde operor på grund av karnevalen inom Rom 1816.

Den inledande, Torvaldo e Dorliska, framfördes den 26 månad 1815 samt identisk ljus lovade han inom kontrakt för att äga den andra färdig senast den 20 januari 1816. Tiden plats knapp samt Rossini försäkrade för att detta 600 sidor stora partituret mot Barberaren inom Sevilla skrevs vid endast 19 dagar.

Teatro Argentina, Rome.

Denna tidsbrist tvingade honom för att låna melodier samt mot samt tillsammans med all siffra ifrån äldre verk. han tog melodier ifrån HaydnsoratoriumÅrstiderna samt denne byggde Bertas aria vid ett rysk ton, vilket han hört inom Rom. enstaka spansk air användes inom scenen beneath Rosinas balkong nära inledande framförandet, dock då detta ej gjorde tillräcklig påverkan skrev Rossini den berömda cavatinanEcco ridente il cielo.

denne ägde använt denna ton inom sin tidigare musikdrama, Aureliano in Palmira, samt den plats ursprungligen hämtad ifrån en ännu äldre verk, Ciro in Babilonia.

En sektion från den ursprungliga musiken mot operan äger gått förlorad samt ersatts från ytterligare toner. Detta gäller mot modell ouvertyren, likt inom sin nuvarande utformning inledningsvis skrevs mot operan Aureliano in Palmira samt senare även användes vilket införande mot ett tragisk musikdrama angående Elisabeth inom från England samt earlen från Essex, Elisabetta, regina d'Inghilterra.

Premiären

[redigera | redigera wikitext]

Operan ansågs mot ett start likt enstaka pietetslös omarbetning från Giovanni Paisiellos musikdrama Barberaren inom Sevilla baserad vid identisk teaterstycke, dock kom efterhand för att erkännas såsom överlägsen Paisiellos version.^[1] Paisiello ägde 34 kalenderår tidigare komponerat sin utgåva.

på grund av för att ej förarga Paisiellos beundrare kallade Rossini sitt verk Almaviva, alternativt Den fåfänga försiktigheten, samt gjorde sig många besvär tillsammans för att erhålla Paisiellos tillåtelse för att nyttja identisk kurs. dock även detta visade sig artikel enstaka fåfäng försiktighet, ty operan blev regelrätt utvisslad nära premiären 20 månad 1816.

då Rossinis vänner gick bostad mot honom på grund av för att trösta honom fann dem honom djupt insomnad; denne fanns från allt för att döma fullt övertygad angående för att nederlaget enstaka dygn skulle vändas mot seger. ej desto mindre överlämnade denne ledningen på grund av operan mot någon ytterligare nära nästa framförande samt föredrog för att stanna hemma.

Efter detta framförande samlades ett massiv människomassa utanför hans bostad. han trodde för att dem ägde kommit till för att än ett gång skymfa honom, dock därför plats ej fallet. Paisiellos musikdrama plats för tillfället bortglömd samt människor ägde kommit till för att reol den nye mästaren.^[2]

Den svenska premiären ägde utrymme vid Stockholmsoperan den 26 oktober 1825 samt iscensattes åter tillsammans premiär den 7 november 1931, den 5 oktober 1943 samt den 25 januari 1958.^[3] Den sattes upp vid Folkoperan tillsammans med premiär den 10 månad 1989.^[4] samt vid Göteborgsoperan tillsammans premiär den 7 oktober 2000 samt den 16 september 2007.^[5]

Operan besitter sin fortsättning inom MozartsFigaros bröllop.

Originalpartituret tillsammans Rossinis handskrift finns inom Kungliga musikkonservatoriets bokhus inom Köpenhamn.^[1]

Roller

[redigera | redigera wikitext]

• Greve Almaviva (tenor)
• Doktor Bartolo, medicinsk expert, Rosinas vårdnadshavare (bas)
• Rosina, hans myndling, (mezzosopran)^[6]
• Basilio, Rosinas musiklärare (bas)
• Figaro, barberare inom Sevilla, (baryton)
• Berta (Marcellina), Rosinas guvernant (mezzosopran)
• Fiorello, Almavivas betjänt (baryton)
• Ambrosio, Bartolos tjänare (bas)
• En officer (bas)
• Notarien (stum roll)
• Musikanter samt vaktmanskap (kör)

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas inom Sevilla omkring 1750.

Akt I

[redigera | redigera wikitext]

Greve Almaviva sjunger enstaka serenad ("Ecco ridente in cielo") beneath Rosinas balkong, dock den sköna visar sig ej. Lyckligtvis dyker barberaren Figaro upp samt redogör sig villig för att hjälpa greven ("Largo al factotum"), liksom äger följt efter Rosina ifrån Madrid. denna vaktas emellertid precis från sin gamle vårdnadshavare läkare Bartolo, likt egen tänker gifta sig tillsammans med hon.

Rosina kommer fram inom fönstret tillsammans med enstaka biljett mot Almaviva, likt hinner ta upp den ifrån gatan innan Bartolo får tag inom den. han lämnar sitt bostad ett vykort stund, samt beneath tiden berättar Almaviva till Rosina för att denne heter Lindoro samt för att detta enda denne äger existerar sin älskade mot hon.

Rosina äger skrivit en skrivelse mot Lindoro vilket denna ber Figaro överlämna ("Una voce poco fa").

Då Bartolo kommer bostad gömmer sig Figaro samt får vid således sätt lyssna för att Bartolo förtalar Almaviva inför Rosina ("La calunnia è un venticello"). maskerad mot berusad dragon kommer greven samt begär inkvartering, samt samtidigt får denne situation för att prata ifall på grund av Rosina vem denne existerar. Bartolo existerar medicinsk expert samt därmed befriad ifrån inkvarteringsskyldigheten dock detta bryr sig ej den allt bråkigare dragonen angående, samt mot slutligen kommer vakten på grund av för att gripa honom.

Efter några mening ifrån den förklädde greven försvinner emellertid konstaplarna ("Fredda ed immobile, komma una statua").

Akt II

[redigera | redigera wikitext]

Nu då den inledande förklädnaden misslyckats försöker Almaviva ett fåtal inträde såsom sånglärare inom stället på grund av don Basilio, likt påstås artikel sjuk ("Pace e gioia sia con voi").

Bartolo existerar skeptisk, dock då "sångläraren" säger sig uppleva Almaviva, samt existerar villig för att baktala honom inför Rosina, låter Bartolo tillkalla hon. denna känner genast igen Lindoro samt redogör sig villig för att ta lektioner. beneath tiden skall Figaro raka Bartolo dock dem störs från don Basilio, vilket mot sin förvåning får lyssna för att denne existerar sjuk dock går tillsammans med vid en spratt då Almaviva sticker mot honom enstaka fylld börs.

In Gioacchino Rossini’s “Il barbiere di Siviglia,” Rosina, the Count d’Almaviva, Figaro, Don Bartolo, Don Basilio, Berta, and Fiorello are performed bygd Teresa Berganza, Luigi Alva, Hermann Prey, Enzo Dara, Paolo Montarsolo, Stefania Malagù, and Renato Cesari.

Bartolo avlyssnar samtalet mellan Rosina samt hennes sånglärare samt uppsnappar termen förklädnad, varpå denne rusar in samt sliter peruken från Almaviva liksom inom all hast måste ta mot flykten tillsammans Figaro. Bartolo sänder bud efter don Basilio, likt förmodar för att den falske sångläraren fanns den beryktade greve Almaviva. Bartolo skickar genast efter notarien, dock denne existerar ej hemma.

inom stället kallar denne in Rosina samt visar hon hennes personlig biljett mot Lindoro vilket den falske sångläraren äger gett honom såsom indikator vid för att denne kände greve Almaviva. Rosina blir upprörd samt tror för att Lindoro besitter förrått hon, samt denna går tillsammans med vid för att gifta sig tillsammans Bartolo.

G.

beneath en väldigt åskväder lyckas Almaviva samt Figaro ta sig in inom Bartolos byggnad, dock Rosina önskar ej känna till från Lindoro eftersom denna tror för att han önskar sälja hon mot den skurkaktige greven. Då han avslöjar för att denne egen existerar greve Almaviva blir denna lycklig, samt således fort Basilio kommer tillsammans med notarien, såsom äger tillsammans med sig en äktenskapskontrakt, skyndar dem sig för att nedteckna beneath.

Don Basilio mutas för att existera vittne tillsammans tillsammans med Figaro. Då Bartolo stiger in tillsammans med några soldater inom följe finns detta inget annat för att utföra än för att resignera samt glädja sig ovan för att han får behålla Rosinas hemgift.

Musiken

[redigera | redigera wikitext]

Orkestern består av:

• Träblås: numeriskt värde flöjter, numeriskt värde oboer, numeriskt värde klarinetter, numeriskt värde fagotter
• Bleckblås: numeriskt värde valthorn, numeriskt värde trumpeter, numeriskt värde tromboner
• Slagverk: pukor, bastrumma, cymbal, triangel
• Stråkar
• Piano, gitarr

Operan innehåller nästa musiknummer:

Akt I

• Introduktion (Fiorello, greven, kör): "Piano, pianissimo" (Scen 1)
• Cavatina (Greven): "Ecco ridente in cielo" (Scen 1)
• Cavatina (Figaro): "Largo al factotum" (Scen 2)
• Canzone (Greven): "Se il mio nome saper voi bramate" (Scen 4)
• Duett (Figaro, Greven): "All'idea di quel metallo" (Scen 4)
• Cavatina (Rosina): "Una voce poco fa" (Scen 5)
• Aria (Basilio): "La calunnia è un venticello" (Scen 8)

• Duett (Rosina, Figaro): "Dunque io son… tu non m'inganni?" (Scen 9)
• Aria (Bartolo): "A un dottor dem la mia sorte" (Scen 10)
• Final I: "Ehi di casa… buona gente" (Scen 13–16)
• Stretta samt sista inom (Tutti, Officer, kör): "Ma signor" / "Zitto tu!" (Scen 16)

Akt II

• Duett (Greven, Bartolo): "Pace e gioia il ciel oss dia" (Scen 2)
• Aria (Rosina): "Contro un cor che accende amore" (Scen 3)
• Arietta (Bartolo): "Quando mi sei vicina" (Scen 3)
• Kvintett (Rosina, Greven, Figaro, Bartolo, Basilio): "Don Basilio!…" / "Cosa veggo!" (Scen 4)
• Aria (Berta): "Il vecchiotto cerca moglie" (Scen 6)
• Temporale/ovädersmusik (Figaro, Greven): "Al fine eccoci qua" (Scen 9)
• Terzett (Rosina, Greven, Figaro): "Ah qual colpo inaspettato!" (Scen 9)
• Accompagnato-Recitativ (Greven, Bartolo): "Il Conte!… che mai sento!" (Scen 11)
• Aria (Greven, kör): "Cessa di più resistere" – "Ah il più lieto" (Scen 11)
• Finaletto II (Tutti samt kör): "Di sì felice innesto" (Scen 11)

Återanvänt musikmaterial

[redigera | redigera wikitext]

Rossini använde sig från åtskilligt musikmateriel ifrån tidigare verk:

• Till den ouvertyr vilket spelades nära uruppförandet äger inget noter överlevt.
  www.opera.se/barberaren Barberaren inom Sevilla 27 Apr - musikdrama inom numeriskt värde akter från GIOACCHINO ROSSINI (1792-1868) Libretto CESARE STERBINI efter PIERRE-AUGUSTIN CARON DE.

  detta finns teorier ifall för att Rossini ägde komponerat enstaka helt färsk ouvertyr, dock dem flesta äldre utgåvor innehåller ett ouvertyr vilket redan ägde brukats från Rossini på grund av Aureliano in Palmira samt Elisabetta, regina d'Inghilterra, samt såsom Rossini ursprungligen ägde komponerat 1811 på grund av L'equivoco stravagante.

• Öppningskören "Piano, pianissimo" härrör ifrån inledningskören "In segreto a che ci chiami" ifrån akt II från Sigismondo.
• Almavivas cavatina "Ecco ridente in cielo" (Akt inom, scen 1) bygger vid dem åtta inledningstakterna mot prästkören "Sposa sektion grande Osiride" ifrån Aureliano in Palmira.
• Andra delen från Rosinas cavatina "Una voce poco fa" (akt inom, scen 5) kommer även ifrån Aureliano in Palmira (Arsaces rondo "Non lasciarmi in anförande momento") samt dyker även upp inom Elisabettas avskedsaria inom Elisabetta, regina d'Inghilterra.
• Även start vid Basilios aria "La calunnia è un venticello" (akt inom, scen 8) kommer ifrån Arsaces samt Zenobias duett inom Aureliano in Palmira.

  Arians crescendo härstammar ifrån Ladislaos samt Aldimiras duett ifrån akt inom från Sigismondo.

• Tonföljden inom Rosinas mening "Ah, tu solo Amor tu sei" inom duetten "Dunque io son" (akt inom, scen 9) existerar identiska tillsammans Fannìs aria "Vorrei spiegarvi il giubilo" ifrån La cambiale di matrimonio.
• Orkesterpassusen "I confetti samtliga raggazza" inom Bartolos aria "A un dottor dem la mia sorte" (akt inom, scen 10) kommer ifrån duetten "E un bel nodo che due cori" inom Il signor Bruschino.
• Melodin mot Rosinas mening "Dolce nodo avventurato" ifrån terzetten "Ah qual colpo inaspettato!" (akt II, scen 9) hämtade Rossini ifrån kantaten Egle ed Irene.
• Ovädersmusiken (akt II, scen 9) kommer ifrån La pietra sektion paragone samt L'occasione fa il ladro.

Utöver detta finns detta flera musikcitat ifrån andra kompositörer:

• Avsnittet Zitti, zitti, piano, piano inom terzetten "Ah qual colpo inaspettato!" (akt II, scen 9) tog Rossini ifrån Simons inledande aria "Schon eilet froh der Ackersmann" inom namn HaydnsoratoriumÅrstiderna.
• Orden "Mi par d'esser con la testa" inom finaldelen bygger vid en tema mot finalen från akt II från Gaspare Spontinis musikdrama Vestalen.
• Bertas aria "Il vecchiotto cerca moglie" (akt II, scen 6) bygger troligen vid ett rysk folksång.

Omvänt besitter melodier ifrån Barberaren inom Sevilla senare dykt upp inom andra musikverk:

• La gazzetta innehåller toner ifrån sju tidigare operor däribland Barberaren inom Sevilla.
• Askungens rondo "Non più mesta" inom finalen mot La Cenerentola existerar enstaka omändrad utgåva från Almavivas cabaletta "Ah il più lieto" (akt II, scen 11).
• Orkesterförspelet mot akt II från Gaetano DonizettisIl borgomastro di Saardam plagierar den mot soldat förklädde grevens entréaria inom akt I.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

• Barberaren inom Sevilla: musikdrama buffa inom numeriskt värde akter.

  Malmö: malm Musikteater. 1996. Libris11632310 

• Barberaren inom Sevilla alternativt Den fåfänga försiktigheten. Operans textböcker, 0282-0420 ; 44.
  www.opera.se/barberaren Barberaren inom Sevilla 27 Apr - musikdrama inom numeriskt värde akter från GIOACCHINO ROSSINI (1792-1868) Libretto CESARE STERBINI efter.

  Stockholm: Operan. 1998. Libris2874503 

Inspelningar (urval)

[redigera | redigera wikitext]

• Il barbiere di Siviglia. Ewing, Rawnsley, Cosotti, Desderi, Furlanetto. Clyndebourne Choir, London Ohilharmonic Orchestra. Cambreling, dirigent. Warner NVC Arts DVD 4509 99223-2.
• Il barbiere di Siviglia.
  Barberaren inom Sevilla (italienska: Il barbiere di Siviglia) existerar ett italiensk komisk musikdrama (melodrama buffo) inom numeriskt värde akter tillsammans melodier från Gioacchino Rossini samt libretto från Cesare Sterbini efter Pierre dem Beaumarchais teaterstycke Barberaren inom Sevilla alternativt Den fåfänga försiktigheten (1775).

  Callas, Alva, Gobbi, Ollendorf. Philharmonia Choir and Orchestra. Galleria, dirigent. EMI Stereo 4 56444-2. 2 CD.^[7]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Gademan, Göran (2015). Operahistoria.
  by Gioachino RossiniConcert performance in Italian (german skrivelse below)Seville.

  Möklinta: Gidlund. Libris17853406. ISBN 9789178449293 

• Musiklexikon : toner inom mening samt foto  : alfabetiskt uppställd tillsammans omkring tvåtusen illustrationer ([Ny, aktualiserad, utg.]). Göteborg: Kulturhistoriska förl. 1982. Libris367546 
• Opera : kompositörer, verk, uttolkare / utgivare András Batta ; lektör Sigrid Neef ; [översättning ifrån tyska: Kjell Waltman] ([Ny utg.]).

  Köln: Könemann. 2005. Libris10110147. ISBN 3-8331-1884-9 

• Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris7256161. ISBN 91-37-10380-6 
• Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : en lexikon ovan kompositörer, roller samt innehåll inom våra vanligaste operor.

  Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor såsom förhäxat världen : innehåll, historik, illustrationer ifrån kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

  sid. [41]-48. Libris7282227. ISBN 91-46-16778-1 

• Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna på grund av radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst.

  sid. [89]-110. Libris1804542 

• Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor samt operetter. Bd 2. Uddevalla: gud, Björkman & Ericson. sid. [27]-48. Libris420181