Kostym fru elak ta ut

Patterson-Gimlin-filmen (även känd såsom Patterson-filmen alternativt PGF) existerar enstaka amerikansk kortfilm ifall en oidentifierat tema såsom filmskaparna besitter sagt fanns enstaka Bigfoot. Filmen spelades in 1967 inom norra Kalifornien samt besitter sedan dess utsatts på grund av flera försök för att autentisera alternativt avslöja den.

Filmen filmades nära stranden från Bluff Creek, enstaka biflod mot Klamath River, cirka 40 kilometer nordväst angående Orleans, Kalifornien, inom sektion Norte County inom nationalparken Six Rivers National Forest. Inspelningsplatsen ligger ungefär 60 km söder angående Oregon samt 30 km öster ifall Stilla havet.^[2] inom årtionden fanns den exakta platsen på grund av platsen ej känd, främst vid bas från återväxt från löv inom bäckfåran efter översvämningen 1964.

Den återupptäcktes 2011.^[3][4][5] Den ligger strax söder angående ett nordlig sektion från bäcken såsom informellt kallas "bowlinghallen".

Filmarna hette bekräftelse Patterson (1933–1972) samt Robert "Bob" Gimlin (född 1931). Patterson dog inom cancer 1972 samt "vidhöll ända mot slutet för att varelsen vid filmen fanns verklig".^[6] Pattersons kamrat Gimlin äger ständigt förnekat för att han varit inblandad inom någon sektion från enstaka bluff tillsammans Patterson.

Gimlin undvek på grund av detta mesta för att offentligt diskutera ämnet ifrån åtminstone start från 1970-talet fram mot omkring 2005 (med undantag till tre framträdanden),^[7] då han började ge intervjuer samt framträda vid Bigfoot-konferenser.^[8][9]

Filmen existerar 7,27 m utdragen (föregås från 23,21 meter "häst"-film), äger 954 bildrutor,^[10] samt pågår inom 59,5 sekunder tillsammans 16 bilder per kort tid.

angående filmen spelades in tillsammans med 18 bilder per kort tid, vilket Grover Krantz trodde,^[11] varade händelsen inom 53 sekunder. Datumet plats den 20 oktober 1967 i enlighet med filmskaparna, även angående vissa kritiker tror för att den spelades in tidigare.^{[12][13][14][15]}

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Patterson sa för att denne blev intresserad från Bigfoot efter för att äga läst ett skrivelse angående varelsen från Ivan T.

Sanderson inom tidskriften True inom månad 1959.^[16] tid 1961 publicerade Sanderson sin relaterat till en encyklopedi eller omfattande kunskap Abominable Snowmen: Legend komma to Life, enstaka världsomspännande analys från berättelser ifall varelser från Bigfoot-typ, inklusive nya spårfynd etc. inom Bluff Creek-området, vilket ökade hans nyfikenhet.

Därefter skrev Marian Place:

"År 1962 besökte han Bluff Creek samt talade tillsammans enstaka hel mängd Bigfoot-troende. tid 1964^[17] återvände han samt träffade enstaka timmerflottare nära namn Pat Graves, vilket körde honom mot Laird Meadows.^[18] var såg Patterson nya spår – till honom ett nästan outhärdligt spännande, ryslig upplevelse.

Vilken oerhörd bedrift detta skulle existera – vilket vetenskapligt genombrott – angående han kunde erhålla beständiga bevis till för att dessa spår ej fanns en verk från enstaka skojare, utan detta verkliga märket från enstaka hittills okänd varelse! ifall han lyckades skulle denne bli berömd! samt rik! Dessvärre vann man ej berömmelse samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet detta året, ej heller nästa, ej heller nästa.

Patterson lade ner tusentals timmar samt dollar inom för att finkamma Bigfoots samt Sasquatchs territorium. han kämpade mot ständigt förlöjligande samt bristande vid valuta. ... han grundade ... Northwest Research Foundation. Genom den sökte denne valuta. ... Gensvaret fanns uppmuntrande samt gjorde detta möjligt på grund av honom för att leda flera expeditioner.

... 1966 gav denne ut ett liten bok som är lätt att bära med sig vid personlig bekostnad. ... han lade inkomsterna ifrån försäljningen samt sina föreläsningar mot sökfonden. då varenda vildmarksutflykt misslyckades tillsammans med för att titta alternativt fånga monstret, hoppade spänningssökarna från ett efter ett. dock Patterson gav inte någonsin upp".^[19]

Pattersons litteratur Do Abominable Snowmen of amerika Really Exist? gavs ut vid eget förlag 1966.

Boken äger karakteriserats liksom "inte många mer än enstaka katalog tidningsurklipp sammansnörda tillsammans med Pattersons prosa inom cirkusaffischstil".^[20] Boken innehåller dock 20 sidor tillsammans med tidigare opublicerade intervjuer samt skrivelse, 17 teckningar från Patterson från dem möten såsom beskrivs inom texten, 5 handritade kartor (sällsynta inom efterföljande Bigfoot-böcker) samt nästan 20 foton samt illustrationer ifrån andra.

Den återutgavs inledande gången 1996 från Chris Murphy,^[21] samt återutgavs sedan igen från Murphy^[22] 2005 beneath titeln The Bigfoot bio Controversy tillsammans 81 sidor från ytterligare ämne från Murphy.

I maj/juni 1967 började Patterson filma ett dramadokumentär alternativt pseudodokumentär ifall cowboys liksom leddes från ett äldre gruvarbetare samt enstaka vis indianspårare vid jaktverksamhet efter Bigfoot.

Handlingen fordrade för att Patterson, hans indianguide (Gimlin inom peruk) samt cowboyerna skulle återkalla historierna angående Fred Beck (om Ape Canyon-incidenten 1924) samt andra då dem spårade odjuret vid hästryggen. på grund av artist samt kameramän använde Patterson minimalt nio frivilliga bekanta, inklusive Gimlin samt Bob Heironimus, till tre dagars inspelning, möjligen beneath Memorial Day-helgen.^[23][24] Patterson skulle äga behövt enstaka kostym till för att företräda Bigfoot, angående detta blev dags för att filma liknande klimaxscener.

Före inspelningen inom oktober 1967 bör Patterson äga besökt Los Angeles nära dessa tillfällen:

• Patterson körde mot Hollywood 1964 samt hälsade vid rockabillylåtskrivaren samt gitarristen Jerry Lee Merritt, ett urinvånare såsom fanns född inom Yakima.^[25][26] denne försökte sälja sin uppfinning likt enstaka leksak.^[27][28]
• År 1966 besökte denne Merritt igen medan han ännu försökte sälja sin leksaksuppfinning.^[29]

Merritt flyttade snart igen mot Yakima samt blev Pattersons nästintill samt senare hans samarbetspartner vid hans Bigfoot-dokumentär.^[30]

• Senare beneath 1966 körde denne samt Merritt ner dit inom flera syften.

  Patterson besökte cowboyfilmstjärnan Roy Rogers på grund av för att ett fåtal hjälp.^[31] han försökte sälja sina ponnyer samt vagn mot Disneyland alternativt Knott's Berry Farm.^[32]

• Sommaren 1967, efter för att äga fått 700 dollar ifrån Radfords samt spelat in ett sektion från hans reportage, försökte dem utan succé för att locka investerare till för att hjälpa mot för att ytterligare finansiera hans Bigfoot-film.^[33] dem upphovsrättsskyddade alternativt varumärkesskyddade termen "Bigfoot".^[34]

Både Patterson^[35] samt Gimlin ägde varit rodeoryttare samt amatörboxare – samt lokala mästare inom sina viktklasser.

Patterson ägde spelat fotboll vid high school.

I oktober 1967 gav sig Patterson samt hans kamrat Gimlin iväg mot Six Rivers National Forest inom norra Kalifornien. dem körde inom Gimlins lastbil tillsammans proviant samt tre hästar. Patterson valde området vid bas från återkommande rapporter angående varelserna inom detta förflutna samt ifall deras enorma fotavtryck sedan 1958.

(Hans förtrogenhet tillsammans med området samt dess invånare ifrån tidigare mottagning kunna även äga varit enstaka faktor.)

Den senaste från dessa rapporter fanns detta något som ligger nära eller är i närheten Blue Creek Mountain-spårfyndet, såsom undersöktes från journalisten John Green, Bigfoot-jägaren René Dahinden samt arkeologen Don Abbott den 28 augusti 1967 samt senare.^[36] Detta fynd rapporterades mot Patterson (via hans fru) strax därefter från Al Hodgson, ägare mot Willow Creek Variety Store.^[37][38]

Även ifall Gimlin säger för att denne tvivlade vid existensen från Sasquatch-liknande varelser, gick han tillsammans vid Pattersons insisterande vid för att dem ej skulle försöka skjuta en.^[39]

Mötet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigt vid eftermiddagen fredagen den 20 oktober 1967 red Patterson samt Gimlin inom stort sett nordost (uppströms) vid hästryggen längs den östra stranden från Bluff Creek.

Någon gång mellan klockan 13.15 samt 13.40 "kom dem mot en omkullvält träd tillsammans med en stort rotsystem inom enstaka krök inom bäcken, nästan lika högt såsom en rum".^[40][41] då dem rundade den "fanns detta en sumpmark eller våtmark – en kråkbo – likt blivit ovan efter översvämningen 1964", samt sedan fick dem ögonkontakt vid figuren på baksidan den nästan samtidigt.

Antingen "hukade den sig nära bäcken mot vänster angående dem" alternativt sålunda "stod" den var, vid den motsatta stranden. Gimlin beskrev senare sig egen likt inom en milt chocktillstånd efter för att ursprunglig äga sett figuren.^[42][43] Patterson uppskattade ursprunglig dess höjd mot mellan 1,98 m samt 2,1 m,^[44] samt höjde senare sin uppskattning mot cirka 2,29 m.

Några senare analytiker, bland dem antropologen Grover Krantz, besitter föreslagit för att Pattersons senare uppskattning fanns omkring 0,30 meter på grund av utdragen.

En populär samt riktigt läskig figur vilket står var samt flåsar vid dörrtröskeln existerar enstaka skräckclown.

Gimlins uppskattning plats 1,8 m. Filmen visar vad Patterson samt Gimlin hävdade fanns ett massiv, hårig, tvåbent, apliknande figur tillsammans med betalkort, "silverbrunt"^[45] alternativt "mörkt rödbrunt"^[46] alternativt "svart"^[47] kalufs liksom täckte större delen från kroppen, inklusive dess framträdande bröst.

Figuren inom filmen stämmer inom allmänhet överens tillsammans dem beskrivningar från Bigfoot vilket ges från andra såsom påstår sig äga sett enstaka.

Patterson uppskattade för att denne fanns cirka 7,5 meter ifrån varelsen vilket närmast. Patterson sa för att hans ridhäst stegrade sig då han förnimmade figuren, samt han tillbringade ungefär 20 sekunder tillsammans för att frigöra sig ifrån sadeln, granska sin ridhäst, ta sig runt mot dess andra sida^[48] samt plocka upp eller ta sin fotoutrustning ifrån enstaka sadelväska innan denne kunde löpa mot figuren medan denne handhade sin fotoutrustning.

denne skrek "Täck mig" mot Gimlin, "i intention för att ta fram vapnet".^[49] Gimlin korsade ån mot ridhäst efter detta för att Patterson ägde sprungit långt bortom den, ridande vid ett stig något mot vänster angående Pattersons samt något bortom hans position. Patterson uppskattar för att han kom inom 18-27 meter ifrån "Patty".^[49] Sedan steg han från tillsammans med geväret inom handen, dock riktade ej geväret mot varelsen.^[50] Figuren ägde gett sig iväg ifrån dem mot en avstånd från cirka 37 meter innan Patterson började löpa efter den.

Resten från filmen (cirka 59,5 sekunder utdragen nära 16 fps) existerar mot ett start ganska skakig tills Patterson kom cirka 25 m ifrån figuren. inom detta ögonblicket kastade gestalten enstaka blick ovan sin högra axel vid männen samt Patterson föll vid knä. vid Krantz landskapsbild motsvarar detta fyrkant 264.^[51] till forskaren John Green skulle Patterson senare karakterisera varelsens formulering vilket en formulering från "förakt samt avsky ...

ni vet hur detta existerar då domaren säger "ett mening mot samt ni existerar ute ur matchen". detta fanns sålunda detta kändes."

Strax därefter börjar den stadiga, mellersta delen från filmen, likt innehåller den berömda tillbakablicksrutan 352. Patterson sade: "Den vände sig helt ifall, jag tror detta fanns tre gånger",^[52] dem andra gångerna plats därför innan inspelningen började och/eller medan denne sprang tillsammans fingret borta ifrån avtryckaren.

Strax efter för att äga kastat ett blick ovan axeln vid filmen försvann varelsen på baksidan enstaka skogsdunge inom 14 sekunder samt dök sedan upp igen beneath filmens sista 15 sekunder efter för att Patterson flyttat sig 3 meter mot enstaka förbättrad utsiktspunkt, försvann in bland träden igen samt försvann ur sikte vid en avstånd från 81 meter då filmrullen tog slut.^[53] Gimlin satt sig upp igen samt följde efter den vid hästryggen, samtidigt såsom denne höll sig vid avstånd, tills den försvann runt enstaka krök vid vägen 270 meter försvunnen.

Patterson kallade tillbaka honom nära den tidpunkten, eftersom denne kände sig känslig mot fots utan gevär, eftersom denne fanns skrämd för att varelsens partner skulle närma sig. all mötet ägde varat inom mindre än numeriskt värde minuter. Därefter samlade Gimlin samt Patterson ihop Pattersons hästar, vilket ägde sprungit iväg inom motsatt riktning nedströms innan inspelningen började.

Patterson tog fram sin andra filmrulle ur sadelväskan samt filmade spåren.^[54] Sedan spårade männen "Patty" inom antingen 1,5 km^[51] alternativt 4,8 km,^[55] dock "tappade försvunnen den inom den täta undervegetationen".^[56] dem begav sig mot sin lägerplats 4,8 kilometer söderut, skördade upp gips, återvände mot den ursprungliga platsen, mätte varelsens steglängd samt gjorde numeriskt värde gipsavgjutningar, enstaka vardera från bästa standard ifrån motsats till vänster samt vänster blad.

Detaljer

[redigera | redigera wikitext]

Enligt Patterson samt Gimlin fanns dem numeriskt värde dem enda vittnena mot deras korta träff tillsammans med vilket dem hävdade plats enstaka sasquatch. Deras uttalanden stämmer inom stort sett överens, dock författaren Greg Long noterar en antal inkonsekvenser. dem uttalade något olika sekvenser på grund av för att förklara hur dem samt hästarna reagerade då dem såg varelsen.

Patterson inom synnerhet ökade sina uppskattningar från varelsens storlek inom senare återberättelser från mötet.^[57] inom en annat kontext, menar Long, skulle dessa skillnader troligen betraktas liksom små, dock tillsammans tanke vid dem extraordinära påståenden såsom Patterson samt Gimlin fullfölja, existerar samtliga uppenbara meningsskiljaktigheter inom observation alternativt minne värda för att notera.

Filmens försvarare äger svarat tillsammans med för att yttra för att kommersiellt motiverade bluffmakare skulle äga "haft sina historier klara" inom förväg sålunda för att dem ej skulle äga varit oense omedelbart då dem blev intervjuade, samt vid därför flera punkter, samt sålunda för att dem ej skulle äga skapat enstaka samstämmig saga samt enstaka varelse tillsammans förutsägbart stötande drag samt beteenden.^[58]

En allvarligare invändning gäller filmens "tidslinje".

Detta existerar viktigt eftersom Kodachrome II filmfilm, sålunda vitt man vet, endast kunde provoceras från en laboratorium liksom ägde ett $ 60.000 + maskin, samt dem ett fåtal västkustlaboratorier vilket existerar kända till för att äga enstaka gjorde ej framkallning beneath helgerna. Pattersons svåger Al DeAtley hävdar för att han ej kommer minnas vart denne tog filmen på grund av framkallning alternativt plats han hämtade upp den.^[59]

Kritiker hävdar för att till många hände mellan inspelningen (tidigast klockan 1:15) samt filmskaparnas tillträde mot Willow Creek (senast klockan 18:30).

Daegling skrev: "Alla bekymmer tillsammans tidslinjen försvinner ifall filmen spelas in några dagar alternativt timmar inom förväg. angående således existerar fallet måste man undra vilka andra specifikation inom den denna plats historien såsom existerar felaktiga."^[60][61] Filmens försvarare svarar för att även ifall tidsfönstret plats snävt sålunda plats detta genomförbart.^[62]

Chris Murphy skrev: "Jag besitter fått bekräftat ifrån Bob Gimlin för att Patterson definitivt red enstaka små quarterhäst (som denne ägde), ej hans walesiska ponny 'Peanuts'.

Dessutom för att Patterson ägde ordnat för att låna enstaka ridhäst nära namn "Chico" ifrån Bob Heironimus till Gimlin för att nyttja [...] Gimlin ägde ingen ridhäst såsom plats lämplig (tillräckligt gammal) till expeditionen."^[63] Heironimus sa för att Chico (en medelålders valack) "inte skulle hoppa alternativt stegra".^[64]

Omedelbara efterdyningar

[redigera | redigera wikitext]

Omkring klockan 18.30 träffade Patterson samt Gimlin upp Al Hodgson inom hans handel inom Willow Creek, ungefär 87,4 km söderut, 46,3 km längs Bluff Creek Road ifrån deras läger mot 1967 års väghuvud nära Bluff Creek samt 41 km längs California State rutt 96 mot Willow Creek.

Patterson ägde till intention för att köra vidare mot Eureka på grund av för att skicka iväg sin rulle. Antingen nära den tiden, alternativt då han anlände mot Eureka/Arcata-området, ringde han Al DeAtley (hans svåger inom Yakima) samt sa för att denne kunde förvänta sig filmen han skulle skicka. han bad Hodgson för att ringa Donald Abbott,^[65] vilket Grover Krantz beskrev likt "den ende vetenskapsmannen från någon dignitet likt besitter demonstrerat något seriöst nyfikenhet på grund av [Bigfoot]-ämnet", inom hopp ifall för att denne skulle hjälpa dem för att söka efter varelsen genom för att ta tillsammans med sig ett spårhund.^[66] Hodgson ringde, dock Abbott avböjde.

Krantz hävdade för att detta konversation identisk dygn likt mötet existerar bevis mot ett bluff, åtminstone ifrån Pattersons sida.^[67]

Efter för att äga skickat filmen begav dem sig igen mot sitt läger, var dem ägde lämnat sina hästar. vid vägen "stannade dem nära Lower Trinity Ranger hållplats, vilket planerat, samt anlände omkring klockan 21.00.

på denna plats träffade dem Syl McCoy [en ytterligare vän] samt Al Hodgson." nära denna tidpunkt ringde Patterson mot den dagliga tidningen Times-Standard inom Eureka samt berättade sin historia.^[69] dem kom åter mot sin lägerplats nära tolvslaget. Klockan 5^[70] alternativt 5:30^[71] nästa morgon, efter för att detta börjat regna kraftigt, återvände Gimlin mot inspelningsplatsen ifrån lägret samt täckte ovan dem andra avtrycken tillsammans med bark till för att skydda dem.

Kartongerna såsom denne ägde fått från Al Hodgson till detta ändamål samt liksom han ägde lämnat utomhus fanns sålunda blöta för att dem fanns värdelösa, således han lämnade dem.^[72]

När denne återvände mot lägret avbröt han samt Patterson sina planer vid för att stanna kvar till för att leta efter fler bevis samt begav sig hemåt, från fruktan på grund av för att regnet skulle spola försvunnen deras utväg.

Efter för att äga försökt ta sig ut längs "den låga vägen" – Bluff Creek Road – samt funnit för att den plats hindrad från en jordskred,^[73] gick dem inom stället uppför den branta Onion Mountain Road, från vars vägren deras lastbil gled från. till för att ta ut den krävdes (obehörigt) lån från enstaka något som ligger nära eller är i närheten frontlastare.

Körningen bostad ifrån deras campingplats täckte cirka 930 km, dem inledande 46,3 km vid enstaka skogsbilväg tillsammans nedsänkt hastighet samt sedan cirka 180 km vid slingrig väg 96. tillsammans ett lastbil tillsammans tre hästar samt tillsammans tillfälliga stopp skulle detta äga tagit 13 timmar för att ta sig bostad vid lördagskvällen, tillsammans med enstaka genomsnittlig hastighet vid 72 km/h.

detta skulle äga tagit 14,5 timmar tillsammans enstaka medelhastighet vid 64 km/h.

US Forest Service "Timber Management Assistant"^[74] Lyle Laverty sade: "Jag [och hans grupp vid tre personer, inom ett jeep] passerade platsen antingen torsdagen den 19:e alternativt fredagen den 20:e"^[75] samt märkte inga spår. Efter för att äga läst nyheten ifall Pattersons sammankomst beneath deras helguppehåll återvände Laverty samt hans grupp mot platsen måndagen den 23:e samt tog sex bilder från banorna.

(Laverty tjänstgjorde senare såsom biträdande inrikesminister beneath George W. Bush.) Konservatorn samt friluftsmannen Robert Titmus åkte mot platsen tillsammans tillsammans sin systra samt svåger nio dagar senare.^[76] Titmus gjorde gipsavgjutningar från tio vid varandra nästa avtryck från varelsen samt ritade in Pattersons samt varelsens rörelser vid enstaka landskapsbild därför gott denne kunde.^[77]

Långsiktiga efterdyningar

[redigera | redigera wikitext]

Filmrelaterat

[redigera | redigera wikitext]

Grover Krantz skriver för att "Patterson lät framkalla filmen därför snart likt möjligt.

mot ett start trodde han för att han ägde lagt fram bevis till Bigfoots existens samt förväntade sig verkligen för att forskarna skulle acceptera detta. dock bara en fåtal vetenskapsmän fanns villiga för att ens titta vid filmen,"^[78] vanligtvis nära visningar vid vetenskapliga organisationer. Dessa arrangerades vanligtvis vid uppgift från zoologen, författaren samt mediefiguren Ivan Sanderson, enstaka anhängare från Pattersons film.^[9] Sju föreställningar ägde utrymme inom Vancouver, Manhattan,^[79]Bronx, Washington, D.C., Atlanta samt Washington, D.C.

igen (alla inom slutet från 1968); sedan, senare inom Beaverton, Oregon. från dem såsom citerades uttryckte dem flesta olika reservationer, även ifall några fanns villiga för att yttra för att dem fanns fascinerade från det.^{[80][81][82][83][84]}

Christopher Murphy skrev: "Dahinden reste mot Europa [med filmen] 1971.

han besökte England, land i norden, land, Schweiz samt Ryssland. Även ifall vetenskapsmännen inom dessa länder plats något mer öppensinnade än dem inom Nordamerika, fanns deras påverkan inom stort sett desamma. ... ett äkta strimma från hopp dök emellertid upp [i Ryssland, var han träffade Bayanov, Bourtsev samt deras bundsförvanter]."^{[85][86][87][88]}

Även ifall detta ej fanns något vetenskapligt nyfikenhet till filmen, kunde Patterson ändå dra nytta från den.

han gjorde en avtal tillsammans BBC, vilket tillät honom för att nyttja sitt ämne inom enstaka dramadokumentär såsom gjordes inom utbyte mot för att denne fick turnera tillsammans med deras dramadokumentär, var denne kombinerade ämne ifrån sin personlig reportage samt ytterligare ämne likt denne samt Al DeAtley filmade.^[89] Filmen visades vid lokala biografer runt ifall inom nordvästra Pacific Northwest samt Mellanvästra USA.^[90][91] ett teknik såsom ofta används till naturfilmer såsom kallas "four-walling" användes, vilket innebar massiv område marknadsföring, mestadels vid TV, från några dagars visningar.^[92] detta blev enstaka anspråkslös finansiell succé.

Al DeAtley uppskattade för att hans 50% från filmens profit uppgick mot 75 000 dollar.^[93][94]

Filmen genererade ett hel sektion nationell publicitet. Patterson medverkade inom några populära TV-pratshower till för att främja filmen samt tron vid Bigfoot genom för att visa extrakt ur den: mot modell vid Joe Pyne Show inom Los Angeles 1967, vilket täckte större delen från västra USA;^[95] inom Merv Griffins schema, var Krantz gav sin utvärdering från filmen; inom Joey Bishops talk show,^[96] samt även inom Johnny CarsonsTonight Show.^[97] föremål eller textstycken angående filmen publicerades inom tidskrifterna Argosy,^[98]National Wildlife Magazine,^[99] samt Reader's Digest.^[100]

En radiointervju, tillsammans med Gimlin, från Vancouver-baserade Jack Webster inom november 1967, spelades delvis in från John Green samt återgavs inom Loren ColemansBigfoot!^[101] Patterson medverkade även inom intervjuer vid lokala stationer inom närheten från den ställe var hans rulle skulle framträda beneath hans turné 1968.^[102]

Patterson sålde därefter överlappande distributionsrättigheter till filmen mot flera parter, vilket resulterade inom kostsamma juridiska förvecklingar.^{[103][104][105][106]}

Efter Pattersons död skrev Michael McLeod: "Med samtycke ifrån Al DeAtley samt Patricia Patterson tog filmdistributören Ron Olson ovan driften från Northwest Research ...

samt bytte namn mot North American Wildlife Research Association. ...

Medverkande: Jonas Hellman-Driessen, Erik Kaa Hedberg, Maria Pontén, bekräftelse Storm, Therese Lindberg, Maja Runeberg samt Linda Wincent.

han arbetade heltid tillsammans för att sammanställa rapporter, värva frivilliga såsom ville delta inom jakten samt strukturera flera små expeditioner. ett Bigfootfälla liksom Olson samt hans besättning byggde finns ännu kvar. ... Olson... fortsatte för att lobba till för att företaget [American National Enterprises] skulle producera enstaka Bigfoot-film.

... kalenderår 1974 ... ANE gick mot slut tillsammans med vid detta. ... [Den släpptes 1975] tillsammans titeln Bigfoot: Man or Beast. han äger utarbetat enstaka historia såsom inkluderar medlemmar inom enstaka Bigfoot-forskningsgrupp. Olson ägnade flera tid åt för att ställa ut filmen runt angående inom landet. denne planerade för att tjäna miljoner vid filmen, dock säger för att den förlorade pengar."^{[107][108][109][110]} Olson porträtteras inom Barbara Wassons Sasquatch Apparitions.

[111]

Den 25 november 1974 sände CBSMonsters! Mystery or Myth, enstaka reportage angående Loch Ness-odjuret samt Bigfoot. (Den samproducerades från Smithsonian Institution, vilket sa upp sitt kontrakt tillsammans med producenten året därpå). Programmet lockade femtio miljoner person som tittar. 1975 släppte Sunn Classic Pictures "Bigfoot: The Mysterious Monster" aka "The Mysterious Monsters", liksom remixade delar från "Monsters!

Mystery or Myth" ett ytterligare reportage liksom heter "Land Of The Yeti", samt såsom även innehöll bilder ifrån Patterson-Gimlin-filmen.^[111]

Filmskaparrelaterat

[redigera | redigera wikitext]

Pattersons kostsam ($369)^[112]16 mm-kamera ägde hyrts den 13 femte månaden i året från fotografen Harold Mattson^[113] inom Sheppard's Camera Shop inom Yakima, dock han ägde behållit den längre än vad kontraktet ägde stipulerat, samt enstaka arresteringsorder ägde utfärdats på grund av honom den 17 oktober.

denne arresterades bara några veckor efter för att denne återvänt ifrån Bluff Creek.^[114] Efter för att Patterson lämnat åter kameran inom funktionsdugligt skick avfärdades denna anklagelse 1969.^[115]

Medan Patterson sökte publicitet lyste Gimlin tillsammans med sin frånvaro. han hjälpte bara kortvarigt mot för att marknadsföra filmen^[116] samt undvek för att diskutera sitt sammanträde tillsammans Bigfoot offentligt beneath flera efterföljande tid.

han tackade nej mot intervjuer.^[117] denne rapporterade senare för att denne ägde undvikit publicitet efter för att Patterson samt promotorn Al DeAtley ägde brutit sitt avtal ifall för att erlägga honom ett tredjedel från vinsten ifrån filmen.^[118] ett ytterligare faktor fanns för att hans fru motsatte sig publicitet.

Daegling skrev: "Bigfoot-förespråkare betonar för att Patterson förblev enstaka energisk Bigfoot-jägare fram mot sin död."^{[119][120][121][122]} mot modell, 1969 anställde denne en par bröder på grund av för att utflykt runt inom ett lastbil samt jaga ledtrådar mot Bigfoot-vittnen samt intervjua dem.^[123] Senare inom månad identisk kalenderår plats han enstaka från dem vilket befann sig inom Bossburg inom Washington inom konsekvenser från dem spår såsom hittats där.^{[124][125][126]} Krantz rapporterar för att "[a] några kalenderår efter för att filmen gjordes fick Patterson en skrivelse ifrån enstaka man ["en amerikansk flygare stationerad inom Thailand"[^[127]]] såsom försäkrade honom angående för att enstaka Sasquatch hölls fången inom en buddhistiskt religiös byggnad.

Patterson spenderade detta mesta från sina återstående valuta vid för att förbereda ett expedition på grund av för att plocka upp eller ta denna varelse,"^[128] bara till för att erhålla reda vid för att detta fanns ett bluff. denne fick reda vid detta ursprunglig efter för att förgäves äga skickat Dennis Jenson mot Thailand (där denne drog slutsatsen för att flygaren fanns "mentalt obalanserad") samt sedan, efter för att äga fått en andra osant skrivelse ifrån mannen, egen åkt mot Thailand tillsammans med Jenson.^[129][130]

För för att erhålla valuta mot för att utflykt mot Thailand "ringde Patterson Ron, vilket ägde återvänt mot ANE, samt sålde teaterrättigheterna mot klippet på grund av vad Olson beskrev vilket enstaka ganska god summa pengar".^[130]

Patterson dog från Hodgkins lymfom 1972.^[131] i enlighet med Michael McLeod,^[132] Greg Long,^[133] samt Bill Munns,^[134] "Några dagar innan bekräftelse dog, berättade denne till [Bigfoot-bokförfattaren Peter] Byrne för att inom efterhand, ...

han [önskade för att han] ägde skjutit detta kurera samt tagit fram enstaka lekamen inom stället på grund av enstaka filmrulle." i enlighet med Grover Krantz^[43] samt Robert Pyle,^[135] tid senare, plats både Patterson samt Gimlin överens ifall för att dem borde äga försökt skjuta varelsen, både på grund av finansiell vinning samt till för att tysta nejsägare.

År 1995,^[136] nästan tre decennier efter Patterson-Gimlin-filmningen, började Greg Long,^[113] enstaka ingenjörsmässig skribent på grund av en teknikföretag såsom ägde likt hobby för att undersöka samt nedteckna angående nordvästra USA:s mysterier, åratal från för att intervjua människor vilket kände Patterson, från vilka några beskrev honom såsom ett lögnare samt enstaka bedragare.

• "Marvin" (pseudonym),^[137] Jerry Lee Merritt,^[138] Pat Mason,^[139] Glen Koelling,^[140] samt Bob Swanson^[141] led ekonomiskt från sina affärer tillsammans honom, liksom 21 små lokala fordringsägare liksom stämde Patterson via enstaka inkassobyrå.^[142]
• Vilma Radford^[143] hävdade för att Patterson inte någonsin betalade igen en lån likt denne fått på grund av enstaka Bigfoot-film liksom bekräftelse planerade.

  Radford ägde bekräftande bevis: en skuldebrev vid 700 dollar "för utgifter inom samband tillsammans inspelningen från 'Bigfoot: America's Abominable Snowman'.^[144] Patterson ägde gått tillsammans vid för att erlägga åter 850 dollar mot hon, plus 5 andel från eventuell profit ifrån filmen.

• 1974 stämde Bob Gimlin, tillsammans René Dahindens ekonomiska hjälp, DeAtley samt Pattersons änka Patricia samt hävdade för att denne ej ägde fått sin tredjedel från filmens inkomster.

  denne vann sitt syfte 1976.^[145][146]

Juridisk status

[redigera | redigera wikitext]

Greg Long rapporterar för att enstaka juridisk uppgörelse 1978 "gav Dahinden kontrollrättigheter – 51 andel från filmmaterialet, 51 andel från rättigheterna mot videokassetterna samt 100 andel från varenda 952 bildrutor från filmen.

Patty Patterson ägde 100 andel från samtliga TV-rättigheter samt 49 andel rättigheter mot filmmaterialet. Dahinden ägde ... köpte ut Gimlin, liksom egen ej ägde fått något ifrån Patterson; samt Mason samt Radford, vilket Patterson lovat ett sektion från vinsten, ägde ingenting för att visa upp till sina investeringar alternativt ansträngningar."^[147] Filmen existerar allmän egendom inom USA, eftersom den publicerades utan upphovsrättsmeddelande.

Mellan 1964 samt 1977 fordrade samtliga verk inom USA ett sådan kungörelse, annars skulle dem bli allmän egendom.^[148]

Äganderätt mot dem fysiska filmerna

[redigera | redigera wikitext]

Första filmrullen

[redigera | redigera wikitext]

Var originalet befinner sig existerar okänt, även ifall detta finns flera spekulationer angående vilket såsom hände tillsammans med detta.

• Patterson ägde överlåtit ägandet från originalet mot American National Enterprises, vilket gick inom konkurs några kalenderår efter hans död 1972. Därefter skriver Greg Long: "Peregrine Entertainment köpte företaget. Sedan köptes Peregrine från Century Group inom Los Angeles. då Century Group gick inom konkurs 1996 skyndade sig Byrne mot Deerfield Beach, Florida, var enstaka revisor auktionerade ut företagets tillgångar på grund av för att erlägga fordringsägarna.

  Företagets filmer fanns inom en förråd inom Los Angeles, dock ett sökning misslyckades tillsammans med för att hitta Patterson-filmerna.^[133]

• År 2008 trodde Chris Murphy för att enstaka advokat inom Florida kunde äga filmen, dock insåg ej förrän senare för att advokaten ägde kontaktat lagerbolaget inom Los Angeles liksom ägde den inom sin ägo, samt för att dem ägde svarat för att filmen ej fanns vid den område likt advokatens förteckning angav.^[149]
• Bill Munns skriver för att den "senast sågs från forskarna René Dahinden samt Bruce Bonney 1980, då René övertygade filmvalvet [i södra Kalifornien] för att släppa den mot honom".

  denne gjorde Cibachrome-bilder från den. Någon gång mellan då samt 1996 försvann filmen ifrån sin numrerade lokal inom valvet.^[150]

Minst sju duplikat gjordes från originalfilmen. [154][155]

Bill Munns uppräknade fyra andra försvunna rullar från avledda verk vilket skulle artikel mot hjälp till filmanalytiker.

Andra filmrullen

[redigera | redigera wikitext]

Den andra rullen, såsom visar Patterson samt Gimlin liksom tillverkar samt visar gipsavgjutningar från några fotspår, visades ej inom samband tillsammans den inledande rullen nära Al DeAtleys hus,^[151] i enlighet med dem vilket fanns var. Chris Murphy skrev: "Jag tror för att visningen från den denna plats rullen nära University of British Columbia den 26 oktober 1967 plats den inledande samt sista stora visningen."^[152] Den besitter senare gått förlorad.

John Green misstänker för att Al DeAtley besitter den.^[153]

En numeriskt värde meter utdragen remsa ifrån den rullen, alternativt ifrån enstaka kopia från den rullen, ifrån vilken stillbilder blev tagna från Chris Murphy, finns kvar kvar, dock den äger även försvunnit.^[154]

Filmhastighet

[redigera | redigera wikitext]

En faktor såsom komplicerar diskussionen ifall Pattersons bio existerar för att Patterson sa för att han normalt filmade tillsammans 24 bilder per kort tid, dock inom sin brådska för att fånga Bigfoot vid spelfilm noterade han ej kamerans inställning.

Hans Cine-Kodak K-100-kamera ägde markeringar vid sin kontinuerligt föränderliga urtavla vid 16, 24, 32, 48 samt 64 bilder per kort tid, dock inga klick-stopp, samt kunde filma tillsammans vilken bildhastighet vilket helst inom detta intervall. Grover Krantz skrev: "Patterson berättade klart på grund av John Green för att denne efter inspelningen upptäckte för att kameran fanns inställd vid 18 bilder per kort tid.

...^[155][156] detta besitter föreslagits för att Patterson helt enkelt misstolkade "16" vilket "18".

• "Dr. D.W. Grieve, ett anatom tillsammans expertis inom mänsklig biomekanik ... utvärderade dem olika möjligheterna" gällande filmhastighet samt kom ej fram mot någon slutsats mellan dem. han "erkände för att han plats förbryllad samt orolig" ovan "den påtagliga chansen för att detta [filmsubjektet] fanns verkligt".^[157]
• John efternamn, enstaka primatolog, hävdade för att "om filmen filmades tillsammans med 24 bildrutor förmå ej varelsens gång skiljas ifrån enstaka normal mänsklig gång.

  ifall den existerar filmad tillsammans 16 alternativt 18 bilder/s finns detta en antal viktiga avseenden var den existerar helt olik människans gång."^[158] efternamn, liksom publicerade före Dahinden samt Krantz,^[159] hävdade för att detta plats "troligt för att Patterson skulle äga använt 24 bilder/s" eftersom detta "är bäst lämpat på grund av TV-sändning", samtidigt vilket han medgav för att "detta existerar helt spekulativt".^[158][160]

• Krantz hävdade, vid grundval från ett utvärdering från Igor Bourtsev, för att eftersom Pattersons längd existerar känd (157 alternativt 160 cm är kapabel enstaka rimlig kalkyl göras från hans hastighet.

  Detta löptempo kunna synkroniseras tillsammans med dem regelbundna studsarna inom dem start hoppiga delarna från filmen såsom orsakades från varenda snabbt steg Patterson tog till för att närma sig varelsen.

  Filmruta 352 inom Patterson-Gimlin-filmen vilket påstås visa enstaka Bigfoot-hona.

  Utifrån denna utvärdering menade Krantz för att enstaka hastighet vid 24 bilder per kort tid snabbt är kapabel avfärdas samt för att "[vi] lugnt förmå utesluta 16 bilder per kort tid samt acceptera hastigheten 18".^[161]

• René Dahinden sa för att "bilderna från hästarna före Bigfoot-filmen ser ryckiga samt onaturliga ut då dem projiceras inom 24 bilder/s".^[162] samt Dahinden experimenterade vid inspelningsplatsen genom för att låta människor vandra snabbt ovan varelsens väg samt rapporterade: "Ingen från oss ...

  kunde vandra den sträckan vid 40 sekunder [952 bilder / 24 bilder / s = 39.6 s], ... sålunda jag eliminerade 24 bilder/s."^[162]

• Bill Munns skrev: "En vetenskapsman, Bill Miller, hittade tekniska information ifrån enstaka Kodak-tekniker liksom uppgav för att K-100-kamerorna fanns justerade således även då ratten existerar inställd vid 16 fps, körs kameran faktiskt vid 18 fps.

  ... Jag besitter nio K-100 kameror för tillfället. ... Jag provade detta vid enstaka fotoutrustning samt fick 18 fps, dock resten behöver ännu testas [och samtliga tillsammans med "film liksom körs genom kameran"]."^[163]

Analys

[redigera | redigera wikitext]

Patterson-Gimlin-filmen äger rönt relativt lite nyfikenhet ifrån mainstream-forskare.

Uttalanden från vetenskapsman liksom såg filmen nära ett visning, alternativt likt genomförde enstaka undersökning, återges inom Chris Murphys Bigfoot rulle Journal.^[164] Typiska invändningar inkluderar: Varken människor alternativt schimpanser besitter med mycket hår bröst vilket figuren inom filmen, samt efternamn äger noterat för att ett sagittal kam "endast många temporärt, inom enstaka obetydlig utsträckning, ses hos schimpanser [sic] honor".^[165] Kritiker besitter hävdat för att dessa attribut existerar bevis mot autenticitet.

Krantz invände mot detta senare samt sa för att "en sagittal kam ... existerar enstaka påverkan från den absoluta storleken inom sig."^[166]

Som antropologen David Daegling skriver: "Skeptikerna äger ej känt sig tvungna för att tillhandahålla många från en detaljerat argument mot filmen; Bevisbördan bör, tillsammans rätta nog, ligga ner hos advokaterna." dock utan en detaljerat argument mot autenticitet konstaterar Daegling för att "filmen besitter ej försvunnit".^[167] vid identisk sätt hävdar Krantz för att från dem flera åsikter liksom framförs ifall Pattersons spelfilm, "är endast några från dessa åsikter baserade vid mekanisk expertis samt noggranna studier från själva filmen".^[168]

När detta gäller filmens standard existerar andra generationens duplikat alternativt duplikat ifrån TV- samt DVD-produktioner sämre än inledande generationens duplikat.

flera tidiga bilder existerar suddiga vid bas från kameraskakningar, samt kvaliteten vid efterföljande bilder varierar från identisk anledning. Stabilisering från filmen (t.ex. från M. K. Davis) på grund av för att motarbeta effekten från kameraskakningar äger förbättrat tittarnas förmåga för att analysera den. då detta gäller "kornighet" skriver Bill Munns: "Baserat vid OH-film såsom tagits ifrån kamerans original, ...

PGF-originalet existerar sålunda finkornigt liksom någon 16 mm-färgfilm är kapabel uppnå." han tillägger för att kornigheten ökar då bilderna förstoras.^[169]

Vetenskapliga studier

[redigera | redigera wikitext]

Bernard Heuvelmans

[redigera | redigera wikitext]

Bernard Heuvelmans – ett zoolog samt den därför kallade "kryptozoologins fader" – trodde för att varelsen inom Patterson-filmen plats enstaka utklädd människa.^{[170][171][172]} denne invände mot filmsubjektets hårflödesmönster såsom alltför enhetligt; mot för att håret vid brösten ej existerar liksom hos ett primat; mot skinkorna liksom ifall dem ej fanns tillräckligt separerade; samt mot sin alltför lugna rymning ifrån dem förföljande männen.

John Napier

[redigera | redigera wikitext]

Den framstående primatexperten John efternamn (en gång arbetsledare till Smithsonian's Primate Biology Program) plats enstaka från dem ett fåtal huvudfårorna såsom ej bara kritiserade Patterson-Gimlin-filmen utan även studerade då tillgängliga Bigfoot-bevis vid en allmänt sympatiskt sätt, inom sin volym ifrån 1973, Bigfoot: The Sasquatch and Yeti in Myth and Reality.

Napier medgav för att detta plats troligt för att Bigfoot plats ett äkta varelse samt sade: "Jag existerar övertygad ifall för att Sasquatch existerar."^[173] dock han argumenterade mot för att filmen skulle existera äkta: "Det råder ingen tvekan ifall för att dem vetenskapliga bevisen sammantagna pekar vid enstaka bluff från något stöt.

Varelsen liksom framträda inom filmen står sig ej god till funktionell analys."^[174] efternamn anger flera skäl på grund av sin samt andras skepticism^[175] likt ofta framförs, dock tydligen existerar hans primära skäl originella hos honom. till detta inledande, längden vid "fotspåren existerar helt inom strid tillsammans den beräknade höjden".^[176] på grund av detta andra existerar fotspåren från typen "timglas", vilket denne existerar misstänksam mot.^[177] (Som svar vid detta kritiserade Barbara Wasson utförligt Napiers logik.)^[178]

Han tillägger: "Jag kunde ej titta blixtlåset; samt jag är kapabel ännu ej.

var tror jag för att oss måste lämna frågan. möjligen fanns detta ett man klädd inom en apskinn; angående således existerar fallet fanns detta enstaka skarpt utförd bluff samt den okände förövaren kommer för att ta sin lokal bland dem stora bluffmakarna inom världen. möjligen fanns detta den inledande filmen från ett färsk typ från hominider, helt okänd på grund av vetenskapen, inom vilket fall bekräftelse Patterson förtjänar för att räknas liksom Dubois, upptäckaren från Pithecanthropus erectus, alternativt Raymond pilkastning ifrån Johannesburg, mannen vilket introducerade världen till dess omedelbara mänskliga förfader, Australopithecus africanus.^[174]

Grieves samt Napiers skeptiska åsikter sammanfattas positivt från Kenneth Wylie (och dem från Bayanov samt Donskoy negativt) inom Appendix A mot hans litteratur Bigfoot: A anställda Inquiry into a Phenomenon ifrån 1980.^[179]

Esteban Sarmiento

[redigera | redigera wikitext]

Esteban Sarmiento existerar expert vid kroppslig antropologi nära American Museum of Natural History.

han äger 25 års kunskap från människoapor inom detta vilda. han skriver:^[180] "Jag hittade några inkonsekvenser inom utseende samt beteende likt förmå tyda vid ett falsk ... dock detta finns inget såsom entydigt visar för att således existerar fallet."^[181] Hans maximalt originella bedömning existerar denna: "Fotsulans yta existerar avgjort blek, dock handflatan verkar artikel mörk.

detta finns inget däggdjur jag känner mot, hos vilket fotsulan skiljer sig således drastiskt inom färg ifrån handflatan."^[182] Hans maximalt kontroversiella uttalanden existerar dessa: "Glutealerna, även angående dem existerar stora, misslyckas tillsammans för att visa ett människoliknande klyfta (eller spricka)."^[183] "Kroppsproportioner: ...

inom samtliga ovanstående relativa värden ligger bigfoot väl inom detta mänskliga utbredningsområdet samt skiljer sig markant ifrån samtliga idag levande apor samt ifrån fossilen från 'australopithecin'."^[184] (T.ex. IM-indexet ligger inom detta normala mänskliga intervallet.) Och: "Jag uppskattar för att bigfoot balanserar mellan 85 samt 110 kg."^[185]

David J.

Daegling samt Daniel O. Schmitt

[redigera | redigera wikitext]

När antropologerna David J. Daegling nära University of Florida samt Daniel O. Schmitt undersökte filmen, drog dem slutsatsen för att detta fanns omöjligt för att slutgiltigt att fatta beslut eller bestämma något ifall subjektet inom filmen existerar icke-mänskligt, samt hävdade dessutom för att brister inom Krantz samt andras studier ogiltigförklarade deras påståenden.

Daegling samt Schmitt noterade bekymmer tillsammans med osäkerheter inom motivets samt kamerans positioner, kamerarörelser, dålig bildkvalitet samt artefakter hos motivet. dem drog slutsatsen: "Baserat vid vår bedömning från gång samt bekymmer likt existerar inneboende inom för att uppskatta subjektsdimensioner, existerar detta vår perception för att detta ej existerar möjligt för att bedöma filmsubjektets identitet tillsammans någon säkerhet."^[186]

Daegling besitter hävdat för att varelsens udda gång skulle behärska kopieras: "Förmodade egenheter likt subjektets hastighet, steglängd samt hållning existerar varenda reproducerbara från enstaka människa liksom använder denna typ från rörelse [en "följsam gång"]."^[187]

Daegling noterar för att 1967 fanns specialeffekterna vid rulle samt TV primitiva jämfört tillsammans dem mer sofistikerade effekterna beneath senare decennier, samt tillåter för att ifall Patterson-filmen skildrar enstaka man inom kostym "är detta ej orimligt för att föreslå för att den existerar förbättrad än några från dem smakigare monsterdräkter såsom slängdes ihop till TV vid den tiden."^[188]

Jessica Rose samt James Gamble

[redigera | redigera wikitext]

Jessica Rose samt James Gamble existerar författare mot "den definitiva texten ifall mänsklig gång":^[189]Human Walking.

dem driver Motion and gångart Analysis Lab nära Stanford University. dem genomförde en högteknologiskt försök för att replikera "Pattys" gång, inom samarbete tillsammans Jeff Meldrum. Rose plats trygg vid för att deras motiv ägde matchat Pattys gångstil, medan Gamble ej plats lika trygg. Meldrum fanns imponerad samt erkände för att "vissa aspekter" från varelsens gång ägde replikerats, dock ej samtliga.

Berättaren sa: "Inte ens experterna är kapabel titta för att gångtestet kunde replikera samtliga parametrar till gången." Den visades inom en del från upptäckt Channels serie Best Evidence.^[190]

Cliff Crook samt Chris Murphy

[redigera | redigera wikitext]

En datoriserad visuell utvärdering från videon utförd från Cliff Crook, såsom ett gång ägnade plats åt sasquatch-memorabilia inom sitt bostad inom Bothell, Washington,^[191] samt Chris Murphy, enstaka från kanada Bigfoot-fantast ifrån Vancouver, British Columbia, släpptes inom januari 1999 samt avslöjade en objekt såsom verkade existera dräktens dragkedja.^[191] Zoomning in vid fyra förstorade bilder från 16 mm-filmen avslöjade vad såsom verkade existera spår från en klockformat fäste vid varelsens liv, troligen använt på grund av för att hålla ihop enstaka persons dräkt.^[191] eftersom både Crook samt Murphy tidigare varit starka anhängare från videons äkthet,^[191] noterade Associated Press-journalisten John W.

Humbell för att "Långvariga entusiaster känner lukten från enstaka desertör".^[191]

Andra analytiker

[redigera | redigera wikitext]

Nike-forskaren Gordon Valient

[redigera | redigera wikitext]

Krantz visade även filmen på grund av Gordon Valient, ett researcher till Nike-skor, såsom denne säger "gjorde några ganska användbara observationer ifall några ganska omänskliga rörelser denne kunde se".^[192]

MonsterQuest

[redigera | redigera wikitext]

Ett segment från inledande säsongen från TV-serien MonsterQuest fokuserar vid Bigfoot-fenomenet.

en par vetenskapsman, Jürgen Konczak (chef på grund av Human Sensorimotor Control Laboratory, University of Minnesota) samt Esteban Sarmiento, försöker dock misslyckas tillsammans för att ett fåtal enstaka mimik försedd tillsammans lysdioder vid sina leder på grund av för att efterlikna Patterson Bigfoots gång. en andra par, Daris Swindler samt Owen Caddy, använder digital förbättring samt observerar ansiktsrörelser, liksom rörliga ögonlock, läppar såsom trycks ihop liksom enstaka upprörd schimpans samt enstaka munhåla likt existerar lägre än den verkar, vid bas från ett falsk läppanomali vilket den hos ett schimpans.

Avsnittet avslutar: "De nya upptäckterna existerar spännande dock ofullständiga, tills enstaka lekamen hittas."^[193]

Personal inom filmindustrin

[redigera | redigera wikitext]

Chefer på grund av filmproduktionsbolag

[redigera | redigera wikitext]

• Dale Sheets samt Universal Studios. Patterson, Gimlin samt DeAtley^[194] visade filmen på grund av Dale Sheets, arbetsledare på grund av dokumentärfilmsavdelningen, samt icke namngivna tekniker^[129] "på specialeffektsavdelningen nära Universal Studios inom Hollywood ...

  Deras slutsats var: "Vi skulle behärska försöka (fejka det), dock oss skulle behöva producera en helt nytt struktur från konstgjorda muskler samt hitta enstaka artist liksom kunde tränas för att vandra vid detta sättet. detta skulle behärska göras, dock oss måste yttra för att detta skulle artikel nästan omöjligt.

  Prova dig fram tillsammans för att blanda in dina egna favoritplagg tillsammans tillsammans med kostymen samt lär dig hur ni får detta för att titta utmärkt ut.

  enstaka mer moderat utgåva från deras åsikt fanns, "om detta existerar [en man inom ett apkostym], därför existerar detta en många god arbete – en arbete likt skulle ta många period samt valuta för att producera."^[195]

• Disney-chefen Ken Peterson. Krantz rapporterar för att 1969 intervjuade John Green (som ägde ett inledande generationens kopia från den ursprungliga Patterson-filmen)^[196]Disney-chefen Ken Peterson, såsom efter för att äga sett Patterson-filmen hävdade "att deras tekniker ej skulle behärska duplicera filmen".^{[129][192][197]} Krantz hävdar för att ifall Disneys anställda ej ägde kunnat kopiera filmen, existerar detta små sannolikhet för att Patterson skulle äga kunnat utföra detta.

  Greg Long skriver: "Byrne citerade sin utflykt mot Walt Disney studios 1972, var Disneys animationschef samt fyra assistenter tittade vid Pattersons spelfilm samt berömde den likt en vackert verk även ifall dem sa för att den måste äga spelats in inom enstaka studio. då Byrne berättade till dem för att den ägde skjutits inom skogen inom norra Kalifornien: "De skakade vid huvudet samt gick därifrån."^[133][198]

Bill Munns

[redigera | redigera wikitext]

Den pensionerade Bill Munns fanns ett specialeffekts- samt make-up artist,^[199] kameraman samt filmklippare.^[200] denne hävdar för att Universal samt Disney ej plats dem maximalt kunniga studiorna för att rådfråga tillsammans.

han säger för att Fox, MGM samt specialeffektsartisten Stuart Freeborn inom England, "som just ägde avslutat sina banbrytande apdräkter på grund av År 2001 – en rymdäventyr", skulle äga varit för att föredra.^[201]

Munns började publicera sin online-analys från filmen 2009 samt sammanfattar den inom online Munns Report.^[202] kalenderår 2013 plats denne samt Jeff Meldrum medförfattare mot tre föremål eller textstycken inom Meldrums onlinetidning Relict Hominoid Inquiry.^[203]

År 2014 gav Munns ut boken When bekräftelse Met Patty, ett 488-sidig läsning tillsammans med ämne ifrån dessa föremål eller textstycken såsom utvärderar filmen samt filmämnet ur olika perspektiv.

denne menar för att filmen skildrar en icke-mänskligt varelse, ej ett man inom pälskostym. denne föreslår en nytt diagnostiskt test från autenticitet, nära armhålan: naturligt konkavt hudveck kontra konstgjort lodrätt veck.^[204] Munns undersökning besitter presenterats inom en del från History Channel-serien MonsterQuest.^[205]

Andra specialeffektsartister

[redigera | redigera wikitext]

• Rick Baker.

  Den berömda Hollywood-skaparen från Harry (från filmen Bigfoot samt Hendersons), Rick Baker, berättade till Geraldo RiverasNow It Can Be Told show (1992) för att "det såg ut likt prisvärd, falsk päls", efter för att äga sett objektet inom Pattersons filmremsa.^[206] Baker sa för att John Chambers ägde "en skitdräkt" likt denne sålde liksom "ett skämt mot killen liksom skulle spela in den [filmen]".^[207] Senare uppgav Bakers studio inom en fax: "Han tror ej längre för att detta [att Chambers gjorde kostymen] existerar sant."^[208]

• Ellis Burman.

  The Guenettes (Robert & Frances) skrev angående honom: "Jag talade även tillsammans med Ellis Burman ifrån Burman Studios inom Hollywood, skapare från varenda tänkbara konstiga varelser, inklusive ett falsk Bigfoot till enstaka ambulerande karnevalsutställning tillsammans 'inlagd punk'. Burman förnekade för att hans företag skapade Patterson Bigfoot, dock sa för att denne kunde kopiera den – dock på grund av mer än 10 000 dollar inom totala kostnader.^[209]

• John Chambers Den Oscarsbelönade monstermakaren John Chambers existerar maximalt känd på grund av sina nyskapande flexibla masker inom Apornas planet (1968).

  inom ett samtal 1997 vid en vårdhem tillsammans med Bigfooter Bobbie Short inom hennes sjuksköterskeuniform, förnekade denne rykten angående för att denne ägde skapat enstaka kostym på grund av Patterson-subjektet samt sa "Jag existerar god, dock ej sålunda bra."^{[210][211][212][213]} Någon gång före 1976 rapporterade Guenettes för att denne vilket svar vid deras problem att diskutera "drog slutsatsen för att angående varelsen existerar ett man inom kostym, således existerar detta ingen vanlig gorilladräkt.

  detta existerar ej något dem köpt alternativt hyrt inom ett butik; detta skulle behöva artikel något skräddarsytt. han kände även för att den kunde äga varit gjord från sann eller genuin djurpäls."^[209]

• Janos Prohaska. Efter för att äga sett Patterson-Gimlin-filmen tillsammans med John Green,^[129] drog kostymören samt apkostymmimaren Janos Prohaska (känd till sitt sysselsättning inom detta sena 1960-talets TV-program Star Trek samt Lost in Space) slutsatsen för att filmens tema såg verkligt ut på grund av honom.

  vid frågan ifall han trodde för att filmen plats fejkad svarade Prohaska: "Jag tror ej detta ... på grund av mig ser detta väldigt, väldigt verkligt ut." angående filmen fanns ett bluff, tänkte Prohaska, därför fanns den anmärkningsvärt realistisk samt sofistikerad, samt den bästa kostym denne någonsin sett, samt den enda rimliga förklaringen plats för att någon kunde äga limmat löshår "direkt vid skådespelarens hud".^[214] Filmkritikern David Daegling spekulerar dock inom för att identisk inverkan skulle behärska fås genom för att limma fast håret vid en par tajta dock expanderbara, våffelformade långkalsonger.^[215]

• Chris Walas.

  Den Oscarsbelönade "makeupartisten Chris [Walas] presenterade vid BigfootForums [webbplats] (2004) enstaka teori angående för att den välvda höftlinjen representerar överlappningslinjen mellan ett sektion tillsammans med pälsdräktsleggings samt enstaka sektion tillsammans med bål. ... "^[216]

• Stan Winston. Den Oscarsbelönade filmspecialeffektsansvarige samt makeupartisten Stan Winston sa efter för att äga sett PGF "ursäkta dock, detta existerar enstaka kille inom ett dålig hårkostym!" han tillade även för att "om enstaka från mina kollegor skapade detta till enstaka rulle skulle han vandra inom konkurs." denne fortsatte tillsammans för att kommentera för att kostymen inom filmen kunde äga gjorts inom solens tid till "ett par hundra dollar" alternativt "under tusen vid den dagen".^[217]
• "Barry Keith" (pseudonym), "en kunnig make-up samt kostymartist", anklagade "Hollywoods kostymindustri" på grund av för att utföra "övermodiga påståenden angående hur enkel ett sådan incident skulle existera för att fejka".

  denne sa för att deras "fusk samt genvägar" ej är kapabel upptäckas inom "Patty".^[218]

Anklagelser ifall fusk

[redigera | redigera wikitext]

Patterson och/eller Gimlin

[redigera | redigera wikitext]

• Patterson samt Gimlin förnekade båda för att dem ägde begått ett bluff, dock inom ett telefonintervju 1999 tillsammans med TV-producenten Chris Packham på grund av BBC:s The X Creatures, sa Gimlin för att beneath ett period "var jag helt övertygad angående för att ingen kunde lura mig.

  samt detta existerar tydligt för att jag existerar enstaka äldre man idag. samt jag tror för att detta kunde äga funnits ett tillfälle [av enstaka bluff]. dock detta måste existera riktigt välplanerat från bekräftelse [Patterson]."^[219]

• Författaren Greg Long avslöjade indicier, från varierande styrka, vid fotspårsbluff, samt kanske mot samt tillsammans iakttagelser samt fotobluffar, inom Yakima-området nära Patterson.^[220] Long menar för att detta betyder för att denne fejkade filmen även.

  (Ett möjligt motiv till Yakima-bluffen skulle äga varit för att ett fåtal Bigfoot för att verka mer autentisk på grund av den lokale miljonären Floyd Paxton, såsom han plats vän tillsammans med samt ifrån vilken han hoppades erhålla finansiering på grund av ett expedition.^[221]) Filmens förespråkare anser för att detta såsom syns inom filmen existerar oförfalskat – särskilt ej från enstaka kostymnybörjare vilket Patterson.

  Vad sägs ifall maskeradkläder likt fullfölja er mot herr samt fru Rubiks kub, en par söta muffins, Stål tomten samt Stål Rudolf, Nyckelpigan samt Humlan, en par Looney toons, Bowlingklotet samt käglan alternativt familjen Banan?.

  mot modell utför större delen från Bill Munns läsning detaljerade undersökningar från filmfunktioner vilket denne hävdar ej kunde äga skapats tillsammans med 1967 års specialeffektsteknik. denne filmade egna rekreationsförsök såsom misslyckades. Daniel Perez skrev 1992: "Om filmen inom själva verket existerar enstaka bluff, enstaka kostymerad man alternativt enstaka maskin, skulle säkert vetenskapen behärska duplicera filmen tillsammans med lätthet.

  Tjugofem tid senare äger ingen kommit inom närheten".^[162] han hävdade senare: "Det äger inte någonsin replikerats vid en övertygande sätt. på grund av varenda tänkande människa borde detta prata sitt tydliga språk."^[222] Greg Longs svar var: "Filmen dem äger kommer helt enkelt ej för att utföra detta.

  Jag existerar sorgsen. detta existerar inga bevis."^[223]

• Antropologen David Daegling skriver för att dem "mer cyniska skeptikerna" ser Pattersons tur liksom "mer än lite misstänkt: han ger sig ut på grund av för att utföra ett Bigfoot-dokumentär, sedan snubblar denne nästan bokstavligen ovan enstaka Bigfoot". Daegling friar dock hellre än fäller samt noterar för att Pattersons resonemang existerar sunt: inom sökandet efter något svårfångat begav denne sig mot den lokal var detta ägde rapporterats.^[224] Bluff Creek ägde även varit platsen till den välkände Bigfoot-bluffaren Ray Wallaces aktiviteter 1958.

  inom Pattersons läsning nämner han en sammanträde tillsammans med efternamn enstaka gång.^[225] Senare refererar Daegling vissa drag inom filmen samt handlingen liksom misstänkta.^[226]

• Krantz trodde för att Patterson kunde äga gjort sig ansvarig mot ett sådan bluff, angående han ägde chans samt tillgångar. (Roger fanns enstaka skicklig 2D-konstnär vars teckningar samt målningar från hästar samt andra vilda varelse visade enstaka omfattande medvetande till muskulatur samt anatomi.) dock denne hävdade även för att Patterson "inte ägde inom närheten från kunskapen alternativt faciliteterna på grund av för att utföra detta – samt ej heller på grund av den delen, någon ytterligare ...

  då jag talade ifall några från dem mer tekniska detaljerna inom biomekaniken, visade denne (Patterson) den välbekanta tomma blicken hos enstaka lärjunge såsom ägde tappat förklaringsdriften, dock såsom kvar ansträngde sig på grund av för att existera uppmärksam. Ändå måste denne äga känt mot samtliga dessa specifikation på grund av för att producera ett bluff.

  Anna Kinberg Batra fick sparken liksom landshövding.

  mot modell kunde han titta den främre positionen vid framsidan från skenbenet, dock hur detta hängde ihop tillsammans med fotens hävstång fanns helt obegripligt till honom."^[128]

• Peter Byrne, vilket intervjuade Patterson samt Gimlin flera gånger, skrev: "Båda männen saknade, inom inledande grabb, den lärda kapacitet liksom existerar essentiell till för att producera ett bluff ...

  betecknas likt en mästerverk."^[227] vid identisk sätt skriver Daegling för att "De flesta bekanta mot Patterson erkände för att varken han alternativt Gimlin fanns smarta nog för att sätta ihop något sålunda detaljerat."^[188]

Philip Morris

[redigera | redigera wikitext]

År 2002 hävdade Philip Morris, ägare från Morris Costumes (ett North Carolina-baserat företag såsom erbjuder kostymer, material samt scenprodukter) för att han gjorde enstaka gorilladräkt såsom användes inom Patterson-filmen.

Morris säger för att denne diskuterade sin roll inom bluffen "på kostymkonvent, föreläsningar [och] trollkarlskonvent" vid 1980-talet,^[228] dock talade ursprunglig mot allmänheten den 16 augusti 2002 vid radiostationen WBT inom Charlotte, North Carolina.^[229] Hans historia trycktes även inom The Charlotte Observer.^[230] Morris hävdar för att denne fanns ovillig för att avslöja bluffen tidigare från fruktan till för att skada sin verksamhet: för att ge försvunnen ett artists hemligheter, sa denne, skulle allmänt betraktas såsom vanhedrande.^[231]

Morris sa för att denne sålde enstaka apdräkt mot Patterson via postorder 1967, inom tron för att den skulle användas inom vad Patterson beskrev likt en "spratt".^[232] (Vanligtvis användes gorilladräkterna denne sålde till enstaka populär sidoshow vilket avbildade ett attraktiv kvinna, troligen ifrån något avlägset hörn från jordklotet, vilket förvandlades från ett trollkarl alternativt vetenskapsman mot ett gorilla alternativt vid annat sätt apliknande monster.) Efter den inledande försäljningen sade Morris för att Patterson ringde honom samt frågade hur man kunde utföra "axlarna mer massiva" samt "armarna längre".^[233] Morris säger för att denne föreslog för att den såsom dryckesställe dräkten skulle bära axelvaddar samt hålla käppar inom händerna inom dräkten.

När detta gäller varelsens gång sa Morris:

"Bigfoot-forskarna säger för att ingen människa förmå vandra vid detta sättet inom filmen. Åh, jo, detta är kapabel de! då ni besitter vid dig långa clownfötter förmå ni ej placera trampdynan ursprunglig. ni måste sätta ner foten platt. Annars kommer ni för att stappla.

enstaka ytterligare sak, då ni sätter vid dig gorillahuvudet förmå ni bara vrida huvudet möjligen ett fjärdedel från vägen. samt till för att titta på baksidan dig måste ni vrida vid huvudet, axlarna samt höfterna. Dessutom existerar axelvaddarna inom dräkten inom vägen till käken. detta existerar därför Bigfoot vänder sig ifall samt ser ut såsom denne utför inom filmen.

han måste vrida bota överkroppen".^[234]

Morris fru samt affärspartner Amy ägde gått inom god till sin man samt hävdar för att denna ägde hjälpt mot för att utforma dräkten.^[234] Morris lade ej fram några bevis förutom sitt eget vittnesmål på grund av för att stödja sin historia, den maximalt iögonfallande bristen fanns frånvaron från ett gorilladräkt alternativt register liksom skulle matcha dem specifikation likt bevisades inom filmen samt likt kunde äga producerats 1967.

Ett återskapande från PGF genomfördes den 6 oktober 2004 nära "Cow Camp" nära Rimrock Lake, ett ställe 66 km väster ifall Yakima.^[235] Detta plats sex månader efter publiceringen från Longs läsning samt 11 månader efter för att Long inledningsvis ägde kontaktat Morris.^[236] Bigfooter Daniel Perez skrev: "National Geographics [producent] Noel Dockster ...

noterade kostymen vilket används inom återskapandet ... liknade ej vid något sätt detta vilket skildrades inom P-G-filmen."^[237] Morris ville ej vandra tillsammans med vid för att släppa videon mot National Geographic, liksom sponsrade återskapandet, samt hävdade för att denne ej ägde haft tillräckligt tillsammans tidsperiod för att förbereda sig samt för att månaden fanns mitt inom hans hektiska säsong.

Bob Heironimus

[redigera | redigera wikitext]

Bob Heironimus påstår sig äga varit den figur såsom skildrades inom Pattersons film.^[238] Heironimus säger för att han ej tidigare offentligt ägde samtalat om sin roll inom bluffen eftersom han hoppades vid för att erhålla betalt sålunda småningom samt plats skrämd på grund av för att bli dömd på grund av bedrägeri angående han erkände.

Han tillade: ”I bas samt botten existerar denne bara enstaka kostym samt enstaka god frisyr.” Särskilt ett scen verkade irritera Gere, var Edward agerar piano medan Vivian kommer närmare.

Efter för att äga talat tillsammans sin advokat fick denne känna till för att eftersom denne ej ägde fått betalt till sin inblandning inom bluffen kunde denne ej behållas ansvarig.

En kalendermånad efter för att äga sett Fox-TV-specialen World's Greatest Hoaxes: Secrets Finally Revealed? den 28 månad 1998, gick denne ut offentligt via en pressmeddelande den 30 januari 1998 från sin advokat Barry Woodard inom ett nyhet inom Yakima-tidningen.^[239] denne sade: "Jag talar sanning.

Jag existerar utmattad efter trettiosju år."^[234] Fem dagar senare rapporterade enstaka ytterligare tidningsartikel för att hans "advokatkontor äger översvämmats från diskussion ifrån media. ... "Vi avvaktar bara vid för att lugnet bör lägga sig", sa denne samt förklarade för att denne samt hans klient utvärderar erbjudanden. denne sa också: "Vi beräknar tillsammans med för att oss kommer för att informera all historien på grund av någon ganska snabbt."^[240]

Heironimus namn avslöjades på grund av inledande gången offentligt samt hans beskyllningar beskrevs på grund av inledande gången offentligt fem tid senare inom Greg Longs litteratur The Making of Bigfoot, vilket innehåller vittnesmål såsom bekräftar Heironimus påståenden:

• Heironimus släktingar (hans mor Opal samt brorson John Miller) hävdar för att dem besitter sett ett apdräkt inom Heironimus fordon.

  Opal sa för att denna såg dräkten numeriskt värde dagar efter för att filmen spelades in.^[241]

• Russ Bohannon, enstaka äldre kompis, säger för att Heironimus avslöjade bluffen privat 1968 alternativt 1969.^[242]
• Bernard Hammermeister, enstaka ytterligare äldre kompis, sa för att denne visades enstaka apdräkt inom Heironimus fordons.

  Long gav inget datum till Hammermeisters övervakning, dock den kom tydligen långt efter släktingarnas insamling, vilket antyds från termen "fortfarande" inom den motivering Heironimus gav Hammermeister till för att be angående hans tystnad: "Det skulle kvar finnas ett payola vid den denna plats saken, samt denne ägde den inte."^[243]

Long hävdar för att den kostym likt Morris säger för att han sålde mot Patterson plats identisk kostym liksom Heironimus påstår sig äga burit inom Patterson-filmen.

Long refererar dock Heironimus samt Morris liksom beskriver olika apdräkter inom flera avseenden. Bland dem anmärkningsvärda skillnaderna är:

• Dräktmaterial: Hästhud vs. Dynel. Heironimus säger för att denne fick lyssna från sin broder Howard för att Patterson hävdade för att han tillverkade dräkten från hästhud.^[244] då Long frågade hur massiv dräkten plats svarade Bob: "Den vägde möjligen 9, 11 kg.

  ... Hästhud skulle existera tungt."^[244] Bob tillade: "Det stank. bekräftelse flådde ut enstaka död, skarlakansröd häst." dock Morris rapporterar för att dräkten plats gjord från Dynel, en enklare syntetiskt ämne tillsammans små alternativt ingen doft. Morris sa för att detta fanns hans "standardkostym likt oss sålde mot samtliga våra kunder" vilket kostade 435 dollar (billigare än konkurrenterna).^[245] enstaka ytterligare kontrast existerar för att Howard rapporterade för att hästhuden fanns "riktigt mörkbrun" samt Long skriver för att Morris "använde brun Dynel 1967".^[246] dock Morris skulle ej äga velat äga ett "riktigt mörk" brun färg, eftersom han valde brunt till för att kontrastera mot den svarta bakgrunden från flickan-till-gorilla-illusionen.^[246]

• Kostym: höjdpunkt samt klädesplagg vs.

  enstaka onesie tillsammans dragkedja baktill. Heironimus beskrev dräkten likt för att den ej ägde några metallbitar samt ett övre "båldel" såsom denne tog vid sig "som för att sätta vid sig enstaka T-shirt".^[247] nära Bluff Creek satte denne vid sig "toppen".^[248] då denne tillfrågades angående den "nedre delen" gissade han för att den fanns fastsatt tillsammans en dragsnöre.

• Händer samt fötter: Kostymfästa vs.

  separata. Heironimus beskrev dräkten liksom för att den ägde sker samt fötter likt plats fästa nära armar samt ben.

Men Morris sydde enstaka kostym vars sker samt fötter fanns separata delar. Long spekulerar inom för att Patterson nitade alternativt limmade fast dessa delar vid dräkten, dock ger inga bevis på grund av för att stödja denna koncept.

ifall Patterson ägde gjort detta, måste han äga gjort detta innan Heironimus gjorde sin provprovning samt gång (eftersom Heironimus beskriver enstaka tredelad kostym – skalle, bål samt ben, utan separata sker samt fötter) – detta önskar yttra utan för att justera deras placering mot hans mått. samt Heironimus beskrev inte någonsin för att denne blev mätt inom förväg.

Heironimus besitter ändrat flera specifikation kring stövlarna flera gånger beneath årens lopp, samt sagt för att stövlarna existerar "höftstövlar såsom går upp mot midjan", dock senare sagt för att dem plats "bevattningsstövlar likt går upp mot knäna".^[249]

Long spekulerar inom för att Patterson modifierade dräkten, dock bara genom för att fästa Morris åtgärda sker samt fötter vid dräkten,^[250] samt genom för att byta ut Morris mask.^[251]

Vissa filmförespråkare^{[252][253][254]} säger för att Heironimus armar existerar till korta till för att matcha enstaka Bigfoot samt för att denne fanns några centimeter mindre än varelsen vid filmen (upp mot 14 tum alternativt 36 cm kortare).^[255]

Men Heironimus sa för att han dryckesställe fotbollsaxelvaddar,^[233] vilket kunna förklara varför axlarna samt armarna verkar existera oproportionerliga inom förhållande mot resten från kroppen.

Heironimus förnekade dock för att han skulle äga använt armutsträckta käppar inom sin dräkt^[256] samt sade för att denne dryckesställe "handskar, lite längre än mina faktiska sker. ... "^[257]

Lögndetektortester angående deras påståenden besitter godkänts från både Heironimus^[258] samt Patterson.^[259] detta bör även noteras för att Heironimus tidigare ägde misslyckats tillsammans med testet tre gånger samt bara klarade detta vid sitt fjärde försök.

Dessutom avslöjades detta senare för att Edward Gelb, mannen likt administrerade Heironimus framgångsrika lögndetektorförsök, ägde förfalskat sina meriter, inklusive sitt certifikat samt sin doktorsexamen,^[260] vilket gjorde för att han allmänt ansågs existera enstaka bedragare.

Ray Wallace

[redigera | redigera wikitext]

Efter Bigfootforskaren Ray Wallaces död 2002, efter enstaka begäran ifrån kryptozoologisten Loren Coleman mot The Seattle Times-reportern Bob ung ifall för att undersöka saken, gick Wallaces släkt ut tillsammans påståenden angående för att han ägde startat Bigfoot-fenomenet tillsammans falska fotspår (gjorda från enstaka fotformad utskärning från trä) såsom lämnats vid kaliforniska platser 1958.^[261]

• Mark Chorvinsky, skribent till tidningen Strange, främjade Wallaces påstående för att denne tipsade Patterson ifall noggrant plats denne skulle leta efter enstaka Bigfoot.^[262] Chorvinsky skrev: "'Roger Patterson kom [över] dussintals gånger samt pumpade mig vid denna Bigfoot', förklarade Ray efternamn på grund av forskaren Dennis Pilchis 1982.

  'Jag tyckte synd ifall bekräftelse Patterson. han berättade till mig för att denne ägde cancer inom lymfkörtlarna samt för att denne plats förtvivlat pank samt för att han ville försöka erhålla något var denne kunde äga enstaka små lön. Nåväl, han gick ner dit noggrann var jag sa mot honom. Jag sa mot honom: "Gå ner dit samt häng vid den var stranden.

  Stanna var uppe samt titta vid den platsen".^[171][263] David Daegling sammanfattade Chorvinskys argument samt drog slutsatsen för att efternamn "hade ett viss grad från inblandning" inom Patterson-Gimlin-filmen, samt för att detta gav anledning mot misstankar ifall den.^[264]

• Loren Coleman besitter skrivit för att Patterson fanns ett tidig Bigfoot-utredare, samt för att detta bara plats naturligt för att denne sökte upp samt intervjuade äldre Bigfoot-evenemangsledare, vilket inkluderade efternamn, vid bas från incidenterna inom Bluff Creek 1958.

  Coleman besitter hävdat för att efternamn ej ägde något för att utföra tillsammans Pattersons filmsekvenser ifrån 1967, samt besitter inom ett bedömning från medias behandling från Wallaces död hävdat för att internationella medier vid en olämpligt sätt förväxlade Wallace-filmerna ifrån 1970-talet tillsammans med Patterson-Gimlin-filmen ifrån 1967.^[265]

• Meldrum besitter skrivit många angående efternamn, hans beskyllningar (som hans släkt fortsatte tillsammans med efter hans död) samt dem avgörande problemen tillsammans med dem inom sin volym Sasquatch: Legend Meets Science.^[266]

Böcker inom ämnet

[redigera | redigera wikitext]

De stora bluffanklagelserna sammanfattas samt kritiseras i:

• Två från Christopher Murphys böcker.^[267][268]
• Loren Colemans Bigfoot!: The True Story of Apes in America.^[269]
• David Daeglings Bigfoot Exposed.^[270]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]