Vad är myskoxe på engelska

Myskoxe (Ovibos moschatus) existerar en slidhornsdjur liksom tillhör underfamiljen Caprinae.^[2] Djuret lever vid den arktiska tundran framför allt inom Grönland, Kanada samt Alaska. Små grupper besitter inplanterats inom Tajmyrien inom Ryssland samt inom Dovrefjell inom Norge. ett lag vid fem myskoxar ifrån Dovrefjell vandrade 1971 in inom Härjedalen varpå enstaka svensk huvuddel etablerades.^[3]

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Myskoxen tillhör underfamiljen getdjur (Caprinae) samt existerar alltså närbesläktad tillsammans get samt får, samt ej tillsammans med nötkreaturen.

i enlighet med ett taxonomisk lärande ifrån 2010 existerar goraler artens närmaste för tillfället levande släktingar.^[4]

I J.A. Allens taxonomiska avhandling ifrån 1913 nämns tre underarter på grund av myskoxen. Nyare avhandlingar, såsom Tener (1965), sammanfattar numeriskt värde underarter samt hos efternamn & Reeder (2005) betraktas myskoxen såsom enstaka monotypisk art.^[5][6]

• Ovibos moschatus moschatus (Zimmermann, 1780) – förekommer inom Kanada
• Ovibos moschatus niphoecus (Elliot, 1905) – förekommer kring Hudson Bay.

  Kategoriseras numer ibland liksom ett population från O. m. moschatus^[7]

• Ovibos moschatus wardi (Lydekker, 1900) – förekommer vid Grönland^[7]

Trivialnamnet kommer från för att myskoxtjuren beneath parningstiden avsöndrar en myskdoftande sekret ifrån ögonkörtlarna.^[8] detta vetenskapliga namnetOvibos betyder 'fåroxe'.

Hos inuiter heter djuret (på inpiaq) Oomingmak såsom betyder ”skägg” alternativt ”den skäggige”.^[9]

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Evolution samt fylogeografi

[redigera | redigera wikitext]

Jättemyskoxen Praeobvios priscus Straudinger 1908 fanns ett större art, därav benämningen jättemyskoxe.

Arten levde inom Eurasien samt utvecklades vid den kontinenten beneath Günz -Mindel istiderna. Bara en fåtal fynd existerar kända ifrån Europa. Arten antogs existera förfader mot idag levande myskoxar dock nyare fynd visar för att både levde samtidigt samt detta betyder troligen för att dem båda arterna besitter ett gemensam förfader.

inom Amerika levde arten kvar mot sen pleistocen samt äger hittats tillsammans med lämningar efter paleoamerikaner. Dessa tidiga urinvånare inom Amerika jagad alltså arten.^[10]

Myskoxen existerar detta sista från dem stora istidsdjuren samt utvecklades vid högplatåerna inom Centralasien till några miljoner kalenderår sedan. nära tiden till den senaste istiden (Weichsel) plats den ganska allmänt utbredd ovan Europa samt norra Asien.

Fossilfynd pekar vid för att myskoxen till 30 000–40 000 kalenderår sedan levde inom Skandinavien tillsammans tillsammans med mammut samt ullhårig noshörning. Efter den senaste istiden fanns myskoxen en från dem bytesdjur såsom lockade människan mot Skandinavien; snart fanns den dock försvunnen, möjligen vid bas från alltför stark jakt.^[11] då klimatet blev varmare trängdes myskoxen allt längre norrut samt en par tusen kalenderår f. Kr.

dog den ut överallt utom inom norra Nordamerika. Den sista naturligt förekommande myskoxpopulationen utanför Nordamerika levde vid Tajmyrhalvön inom Sibirien, samt dog ut på grund av ungefär 2000 tid sedan.^[12]

Utbredning nutid

[redigera | redigera wikitext]

Naturliga populationer från myskoxe finns inom norra Kanada samt längs norra samt östnordlig landremsa vid havet från Grönland.^[1] inom Alaska utrotades djuret nära slutet från 1800-talet.

inledningsvis vid 1930-talet lyckades man plantera in djuret vid ön Nunivak nära Alaskas västkust. Senare spred sig arten längs landremsa vid havet.

Arten äger även inplanterats inom Ryssland vid Tajmyrhalvön.

Engelska: Svenska: muskox, musk ox n noun: Refers to individ, place, thing, quality, etc.

Dessutom sattes myskoxar ut vid Wrangels ö inom Norra Ishavet.^[1] var lever idag omkring hundra vilt. Liknande försök vid Island^[13] samt Svalbard^[1][14] gick sämre.^[15]

På Ryøya utanför Tromsø, mellan Malangshalvøya samt Kvaløya, strövade tidigare ca 20 myskoxar omkring fritt. dem disponerades samt förvaltades från Institutt for arktisk og marin biologi^[16] nära universitetet inom Tromsø.^[17][18][19] Den sista myskoxen vid Ryøya avlivades 2018.

inledande försöket för att återinplantera djuret inom Norge plats 1927, dock inledningsvis 1947, inom Dovrefjell nationalpark, lyckades man.^[20][21] Denna population omfattade 2013 cirka 250 individer.^[22] 2018 registrerades 244 individer. eftersom antalet i enlighet med förvaltningsplanen ej bör överstiga 200 vintertid, beslutades för att upp mot 15 individer skulle skjutas.^[23] Miljodirektoratet rapporterar för att summan plats 212 vintern 2020 samt 227 inom månad 2021, samt för att man besitter fortsatt minska beståndet ifrån detta tidigare ca 250^[24].

Den svenska stammen

[redigera | redigera wikitext]

Sveriges enda vilda myskoxar finns inom Härjedalens fjällvärld, cirka 10 kilometer väster angående byn Tännäs. kalenderår 1971 begav sig fem från myskoxarna ifrån Dovrefjell inom Norge ut vid vandring. mot slut kom dem fram mot stort insjövatten Rogen var dem vid dess norra blad etablerade enstaka fräsch hemvist.^[3] Flocken bestod från enstaka tjur, numeriskt värde kor samt numeriskt värde kalvar.

beneath 1970- samt 1980–talen växte hjorden mot sig samt fanns vilket maximalt 34 vilt. ifrån senare delen från 1980-talet äger antalet sakta dock säkert minskat.^[25] inom västra Härjedalen finns ett flock angående cirka sex vilt (2013).^[21][26] kalenderår 2010 invigdes Myskoxcentrum inom Tännäs, tillsammans med sju inhägnade individer (2011).^[27] beneath våren 2013 släpptes honan Idun ifrån Myskoxcentrum ut mot den svenska flocken vilket då bestod från sju individer.

tid 2017 bestod flocken från tio djur.^[28] 2022 bestod flocken kvar från tio djur.^[29]

I start från 1900-talet gjordes försök för att inplantera djuret nära Medstugan inom Jämtland (Norrland), vilket misslyckades.^[2][30]

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Myskoxen äger enstaka vykort samt kraftig lekamen tillsammans med en kraftigt skulderparti.

Hannen balanserar 300–400 kilogram^[31], existerar 2,5 meter utdragen samt cirka 1,45 meter inom mankhöjd.^[9] Honan balanserar 200–300 kg, existerar 2,30 meter utdragen samt omkring 1,30 meter hög.^[9] Myskoxen existerar anpassad till för att året runt leva inom arktiskt klimat samt trivs bara inom områden var temperaturen mitt inom högsommaren understiger +10 °C.

Den klarar köldgrader ända ner mot cirka -50 °C,^[32] även inom kraftfull blåst tackar vare en tjockt fettskikt, dock framförallt beroende vid den 10 cm tjocka pälsen inom numeriskt värde lager, ull närmast kroppen samt upp mot 70 cm långa stickelhår utanpå. Underullen, qiviut, existerar starkare än fårull, äger åtta gånger högre värmeisoleringsförmåga samt existerar finare än kashmir (11 My).^[33] Både kor samt tjurar små frukter från växter horn.

Ungdjuren äger hornbasen övertäckt från kalufs, medan äldre vilt besitter ett kraftig "mittbena" – ett djup, hårlös ränna liksom delar hornen.

Myskoxe (Ovibos moschatus) existerar en slidhornsdjur likt tillhör underfamiljen Caprinae.

Bägge könen äger sina horn nedåtriktade samt används mot fiender samt nära kamp beneath parningstiden. Hornen beskrivs inom skandinavisk Familjebok^[2] i enlighet med följande:

Det besitter många starka horn, likt äro riktade åt sidorna samt nedåtböjda; deras stora bas breder ut sig tillsammans med år öfver enstaka betydlig sektion af hjärnskålen, hvars ben på det sättet påverkas vid en egendomligt sätt: dem erhålla ett ofantlig tjocklek; detsamma gäller ifall dem främsta halskotorna, liksom bära detta tunga hufvudet.

Hovarna existerar breda samt vasskantiga samt används, liksom detta tunga huvudet inom sig, på grund av för att komma åt att födas beneath vit nederbörd samt fryst vatten vid vintern^[2].

Hovarna används även till för att hålla sig fast vid klippor, då myskoxen existerar ett oväntat vig samt snabb klättrare.^[2][34] Myskoxar skiljer sig ifrån nötkreatur genom för att sakna dröglapp, för att liksom får samt getter äga "mustasch", samt genom för att äga enbart numeriskt värde spenar.^[2]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Myskoxar lever inom hjordar.^[2] angående somrarna omfattar dessa fem mot femton vilt, ifall vintrarna omkring 20.

Ibland bildar flera hjordar ett massiv assemblage tillsammans upp mot hundra individer.^[35] inom motsats mot renar går eller reser myskoxar ej långt utan går dagligen cirka numeriskt värde kilometer samt håller sig beneath vintern gärna inom snöfattiga karga områden var växtligheten ligger inom dagen samt var dem slipper pulsa inom djup snö.^[36] en dominant varelse, hona alternativt hane, leder hjorden vidare.

Mellan sommar- samt vinterrevir existerar detta bara några kilometer. inom Norge stannar myskoxar ständigt inom identisk enhet. Födan består enbart från växter likt bärris, växttäcke, kvistar ifrån bland annat videsläktet samt starr^[35] likt dem skrapar fram beneath snön, alternativt hittar vid renblåsta, snöfria barfläckar. vid sommaren söker dem sig ner mot fjällbjörkskogarna alternativt dem fjällnära skogarna samt äter vide, björk, kvanne, torta samt liknande örter.

Myskoxar lever många socialt. dem besitter ofta kroppskontakt tillsammans med varandra samt utför detta mesta inom tätt samspel. Ibland ser hjorden ut för att artikel en enda varelse tillsammans med flera huvuden. Mat- samt vilotider inträffar samtidigt till läka hjorden. nära rymning springer dem skuldra nära skuldra.

Myskoxens enda naturliga fiender, bortsett ifrån människan, existerar brunbjörn, isbjörn samt varg.^[5][37] angående ett samling myskoxar blir hotade från vargar flyr dem inledningsvis mot ett höjd tillsammans lite vit nederbörd vid. Sedan ställer dem sig bredvid varandra inom struktur från enstaka hästsko tillsammans med huvudet mot fienden.

existerar detta flera vargar, vilket oftast sprider sig runt gruppen, bildar dem enstaka sluten cirkel tillsammans samtliga ungdjur inom mitten. Enskilda tjurar alternativt kor springer vidare samt attackerar angriparen. Vargarna vågar bara angripa enstaka myskoxe angående denna uppträder isolerad liksom nära en resultat mot vargarna, dock riskerar då för att spetsas vid myskoxens vassa horn.

ifall vargar hittar ett lucka inom cirkeln går dem mot attack var dem inom inledande grabb existerar ute efter kalvarna vid identisk sätt liksom då vargflockar går mot angrepp mot ett samling bisonoxar tillsammans kalvar.

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Honor blir inom medelvärde könsmogna nära fyra års ålder, hannar inledningsvis nära sex kalenderår.

Parningstiden sträcker sig ifrån juli mot augusti. Kon existerar dräktig sju mot nio månader samt föder oftast enstaka kalv vilket nära kalvningen balanserar sju kilogram.^[9] Honan däggar kalven nästan femton månader trots för att kalven efter ett sju dagar börjar förtära gräs.^[35] existerar miljön utmärkt sker födslar varenda tid.

Under brunsttiden sker häftiga strider mellan tjurarna. ursprunglig hotar dem varandra tillsammans höga, närmast lejonaktiga vrålljud ^[38] samt uppvisning från hornen. Sedan springer dem inom 30 km/h^[39] (vissa hävdar 40–50 km/h^[36][40]) rakt in inom varandra samt stångar ihop pannbenen, inom ett kollision vilket kunna höras vid enstaka kilometers avstånd.

erhålla andra varelse skulle överleva detta, dock myskoxens panna existerar speciellt konstruerad på grund av syftet eller målet, tillsammans drygt tio centimeter horn samt sedan drygt sju centimeter ben direkt mot hjärnan.^[41] Beteendet återkomma upp mot 20 gånger, mot dess en tjuren ger sig från. Träffar enstaka tjur motståndaren tillsammans med hornet inom köttet får motståndaren ofta svåra sår liksom förmå leda mot döden.

Tjuren vilket besegras inom kampen skiljer sig oftast ifrån hjorden alternativt ansluter sig mot grupper tillsammans med andra tjurar. inom hjorden förblir dem bara då dem visar underdånighet mot den dominanta tjuren. inom juni börjar tjuren för att uppvakta honan, dock parningen sker ursprunglig inom augusti.

Naturliga dödsorsaker

[redigera | redigera wikitext]

Få myskoxar blir äldre än 20 år.^[9] Oftast dör dem vid bas från näringsbrist då späckreserven inom kroppen ej räcker ovan vintern.

Myskoxe (Ovibos moschatus) existerar en slidhornsdjur likt tillhör underfamiljen Caprinae.

andra varelse blir underkylda alternativt drunknar då dem går ovan isen vid frusna vattendrag samt isen spricker sålunda för att dem faller inom vattnet. Myskoxar blir offer till björnar, vargar samt isbjörnar, alternativt dör vid bas från skador likt dem fått beneath kamperna nära parningstiden.

Livslängden inom naturen går upp mot 24 år.^[35]

Myskoxen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Som vilt

[redigera | redigera wikitext]

För jägare existerar detta enkel för att döda ett myskoxe.

Blir myskoxar hotade från hundar reagerar dem vid identisk sätt såsom mot angripande varg. Står myskoxarna stilla inom sin cirkelformiga försvarsställning förmå jägaren enkel skjuta några varelse.

Inuiter tar existera vid myskoxens animalisk föda, ull samt skinn samt utför mot modell fotbeklädnad ifrån skinnet. beneath slutet från 1800-talet samt start från 1900-talet ökade jakten vid myskoxar ifrån européer.

beneath dem stora expeditionerna mot Arktis åt man köttet egen samt använde detta såsom foder åt slädhundarna. inom Kanada handlade företaget Hudson-bay-kompaniet tillsammans med myskoxpäls. Bara mellan 1888 samt 1891 sålde företaget 5 408 myskoxpälsar. Myskoxe erbjuds mat eller dryck sedan mitten vid 2000-talet bland annat vid matställe Noma inom Köpenhamn, inom struktur från ett tartar.^{[källa behövs]}

I Kanada förekommer fostran från myskoxar på grund av beskrivning från animalisk föda samt ull.

ett myndig tjur kunna ge tre enhet för massa ull (qiviut) per kalenderår. Ullen, såsom värderas många högt (runt tio kronor grammet), existerar ett från dem maximalt finfibriga vilket finns.

Myskoxen kunna artikel farlig på grund av människan. inom Norge äger numeriskt värde människor dödats från myskoxar, senast vid 1960-talet^[42].

Turister inom Dovrefjell rekommenderas därför för att hålla en avstånd vid minimalt 200 meter mot djuren.^[43] 2007 blev ett kvinnlig djurskötare kvävd från ett myskoxe inom Tierpark Berlin. nära utredningen kom detta fram för att ett grind vilket skiljer numeriskt värde delar från hägnet ej plats riktigt låst.^[44]

Hot samt status

[redigera | redigera wikitext]

Skyddsåtgärder till myskoxens bevarande infördes inom Kanada 1917^[1] samt vid Grönland 1974.

Efter detta ökade beståndet markant.

Many translated example sentences containing "myskoxe" – English-Swedish dictionary and search engine for English translations.

mot modell fördubblades den kanadensiska populationen mellan tidigt 1980-tal samt tidigt 1990-tal.^[35] Inuiter inom Kanada äger sedan 1970 status för att fångstredskap 20 myskoxar angående året. Olika populationer vid Grönland lever inom Grönlands nationalpark samt inom numeriskt värde naturreservat.^[1] vid Grönland kvarstår även en begränsat jakttillstånd vid myskoxar utanför nationalparken.

Myskoxen existerar ratificerad liksom prioriterad art inom Bernkonventionen

Myskoxen listas från IUCN vid bas från detta stora utbredningsområdet samt en ganska talrikt bestånd likt livskraftig (LC).^[1]

Status inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Naturvårdsverket anser ej för att myskoxen tillhör den svenska faunan varför den ej existerar upptagen vid rödlistan på grund av hotade djurarter inom land.

Dock besitter man godkänt enstaka förvaltningsplan vilket bör existera lokalt förankrad.^[9] Myskoxen existerar upptagen inom artskyddsförordningenSFS 98:179 samt upptagen likt kronans vilt samt därmed fridlyst.^[33] Myskoxarna inom land får ej avbrytas samt privatpersoner får ej vandra närmare än 100 meter eftersom djuren existerar stresskänsliga.^[45]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Chambers, W. (1993) Qiviuq. Spin Off, Summer: 48–55.
• Gray, D. (1990) Muskox Biology. Pp. 23–48 in B. Holst, ed. International Studbook for Muskox: Ovibos moschatus.
• Groves, P. (1997) Muskox. Alaska Geographic, 23/4: 56–86.
• Lönnberg, E.

  (1900) On the soft anatomy of musk-ox

• Lönnberg, E. (1900) On the structure and anatomy of musk-ox
• Reynolds, P., K. efternamn, D. Klein. (2001) "Arctic Refuge Coastal Plain Terrestrial Wildlife Research Summaries".
• Rowell, J. (1990) The Muskox. Pp. 2–22 in B. Holst, ed. International Studbook for Muskox: Ovibos moschatus.
• Winge, H.

  (1902) Grønlands pattedyr

• Woodward, S. (1997) "The Tundra". Major Biomes of the World.

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]