Vad heter ljusarmatur på engelska

Belysningsarmatur existerar armatur tillsammans huvudsyfte för att omvandla energi vilket finns inom olja, gas, fotogen, elektricitet alternativt ytterligare energikälla mot ljus på grund av belysning. Belysningsarmatur besitter både funktionella värden (belysning för att se med) samt estetiska värden (belysning för att se på) ofta inom kombination.^[1] Belysningsarmatur besitter såsom kategori även kallats ljusarmatur alternativt lamparmatur.^[2]

Kategorier

[redigera | redigera wikitext]

Exteriör samt interiör

[redigera | redigera wikitext]

Belysningsarmatur är kapabel delas in inom numeriskt värde primära underkategorier tillsammans med avseende vid specialiserad miljö.

Den kunna existera avsedd på grund av utomhusbruk (exteriör belysning) alternativt inomhusbruk (interiör belysning). modell vid utomhusbruk existerar armatur på grund av byggnadsnära belysning, inom anslutning mot egendomar, samt inom ort samt trafik. modell vid inomhusbruk existerar belysning samt struktur såsom spotlights, downlights, kontaktskenor tillsammans med mera.

Språkliga variationer

[redigera | redigera wikitext]

Typiskt till termen belysningsarmatur existerar för att förledet belysning ibland ersätts från den placering alternativt detta användningsområde armaturen existerar avsedd på grund av, samt kallas då mot modell takarmatur, vägg armatur, golvarmatur, bordsarmatur, järnvägsarmatur (med tålighet mot vibrationer), undervattensarmatur (med tålighet mot väta) alternativt fartygsarmatur (med attribut lämpliga på grund av båtar).

ifall belysningsarmaturen hänger ifrån taket inom ett vajer alternativt en rör förmå den kallas pendelarmatur alternativt nedpendlad armatur. angående ett större takarmatur existerar anspråksfullt samt konstnärligt utförd tillsammans med flera ljuspunkter kunna den kallas till takkrona alternativt ljuskrona. Alternativt små frukter från växter belysningsarmaturen namn efter materialet den existerar gjord från, samt kallas då mot modell mässingsarmatur, plåtarmatur, porslinsarmatur, plastarmatur, kristallkrona samt således vidare.

Ytterligare ett variationsmöjlighet existerar för att benämna produkten efter vilken ljus- alternativt energikälla liksom används. Då är kapabel den kallas mot modell glödlampsarmatur, lysrörsarmatur alternativt fotogenlampa. ett belysningsarmatur kunna alltså språkligt sett tillhöra flera olika kategorier samtidigt dock den existerar ständigt avsedd till belysning.

Begrepp

[redigera | redigera wikitext]

Ljuspunkter

[redigera | redigera wikitext]

En belysningsarmatur äger enstaka alternativt flera ljuspunkter.

Belysningsarmatur besitter både funktionella värden (belysning för att titta med) samt estetiska värden (belysning för att titta på) ofta inom kombination.

Ljuspunkterna existerar dem platser inom armaturen var ljuskällorna bör sitta. ett belysningsarmatur tillsammans med åtta ljuspunkter kräver alltså åtta individuella ljuskällor. angående belysningsarmaturen drivs från elektricitet bör ljuskällorna följaktligen artikel elektriska. dock ljuspunkter förmå äga olika energikällor inom ett samt identisk belysningsarmatur. ett äldre kristallkrona kunna exempelvis äga flera ljuspunkter var några existerar till elektriska ljuskällor samt några existerar på grund av levande ljus.

Ljusfördelningskurva

[redigera | redigera wikitext]

Belysningsarmaturer avger olika många ljus inom olika riktningar. Ljusstyrka hos belysningsarmaturer brukar därför illustreras såsom enstaka ljusfördelningskurva inom en polärdiagram. Värdena inom diagrammet fås genom provning inom ett goniophotometer. Ljusfördelningskurvan visar hur många ljus likt alstras samt inom vilka riktningar armaturen kastar ut sitt ljus.

Informationen är kapabel sedan omvandlas mot standardiserade ljusdatafiler vilket används inom programvaror på grund av ljusdesign. Genom för att tillhandahålla ljusdatafiler underlättar belysningsarmaturens tillverkare reklam från sin produkt.^[3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Det fanns kända enkla anordningar, vilkas huvudbeståndsdel plats den ljusalstrande materian, dock även komplicerade anordningar såsom plats sålunda anspråksfullt utarbetad för att dem dolde ljuskällan samt blev verk inom sig själva.

Den tekniska utvecklingen besitter lett mot förbättrad samt renare ljuskällor liksom satt hastighet vid den skapande fantasin. Träsnidare, glasblåsare, keramiker, klensmeder, emaljörer, guldsmeder, ciselörer samt gördelmakare existerar yrkesgrupper liksom bidragit mot belysningsarmaturens saga inom struktur från hantverk tillsammans med olika ämne i enlighet med den rådande stilen beneath varenda epok.

Antiken

[redigera | redigera wikitext]

Fat tillsammans med brinnande kol samt tillsammans beck alternativt fett indränkta spån förekommer inom Homeros skrivna berättelser. Facklor från beck alternativt vax äger återfunnits vid förhistoriska gravplatser samt inom vikingagravar.

Dessa primitiva arrangemang plats emellertid rökiga samt eldfängda.

Olägenheterna ledde därför småningom mot för att oljelampan uppfanns. dock belysning tillsammans olja liksom energikälla fanns långt tidigare. dem äldsta oljelamporna kommer ifrån Egypten beneath tredjeplats årtusendet f Kr. detta plats meterhöga sandstenspelare var flaska tillsammans olja plats placerade inom ett urholkning vid toppen.

Lampor från den klassiska formen, liksom förenar skönhetslära samt funktion, förekom inom Grekland beneath sjätte århundradet f Kr.

detta runda oljekärlet tillsammans med ett alternativt flera hål fanns vid en sidan utdraget mot enstaka kort ljud, var veken fanns instucken, samt vid andra sidan designat mot en handtag. Bredvid pipen fanns ofta ringar till oljelampans upphängning.

Ett anmärkningsvärt uppsving fick fabrikationen från dessa tidiga belysningsarmaturer inom detta gamla Rom.

vid kejsar Augustus period blev dekoratörerna mer kreativa.

Översättning tillsammans kontext från "belysningsarmatur" inom svenska-engelska ifrån Reverso Context: Man bör även montera ett separat belysningsarmatur inom varenda ljusöppning.

Reliefer började användas inom större utsträckning. Mot slutet från den romerska tiden täckte relieferna bota ytan. Livfulla figurer från silener, flickor samt pojkar ridande vid delfiner etcetera, gav konstnärlig egenart åt konstruktionerna.

Under den hellenistiska tiden samt kejsartiden omtyckt romarna belysningsanordningar något som har fått en viss form eller struktur såsom djurhuvuden samt tillsammans fötter likt efterliknande klor.

Romarna kände även mot idén tillsammans med vägglampor såsom hängdes upp vid väggkrokar inom länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något.

En anspråksfull typ från belysningsarmatur, avsedd på grund av välbeställda bostad, fanns kandelabern tillsammans ljushållare samt oljelampor från väldoftande träslag. dem äldsta kandelabrarna, ifrån sjunde samt sjätte århundradena f Kr besitter påträffats inom etrustiska gravar.

dem ägde ett trepassfot tillsammans med rundade klor samt en smalt skaft vars underdel ofta ägde formen från enstaka efeb, enstaka beslöjad kvinna alternativt enstaka amorin. Kandelabern avslutades upptill tillsammans med ett krok till upphängning från lampan samt ett figur föreställande enstaka dansare, flöjtspelerska, diskuskastare alternativt liknande.

Under femte århundradet f Kr fanns kandelabrarna 1–1,5 meter höga. ursprunglig beneath tredjeplats århundradet blev dem mindre.

Översättning.

Växtmotiv kom snart för att täcka all konstruktionen såsom även den fick formen från palm- alternativt akantusblad. Tempelkandelabrar vilket plats helt täckta från tunga växt samt figurdekorationer anses artikel mästerverk.

Med detta romerska väldets undergång försvann även dem praktsalar till vilka dem pompösa belysningarmaturerna plats avsedda.

Kristna gudstjänster hölls inom start från den nya epoken inom blygsamma lokaler utan behov från påkostade yttre ramar. en indikator vid denna ödmjukhet existerar dem torftiga fynd likt gjorts inom germanska gravar. var besitter påträffats svarvade trästakar tillsammans rund sockel, cylindrisk tramp samt upphöjd kägelformad container på grund av kådigt virke, talg samt vax.

Om den höga kulturella nivån inom Bysans, detta kristna Egypten samt även Italien vittnar å andra sidan beskrivningar från praktfulla kandelabrar, likt kejsar Konstantin skänkte åt kyrkorna, framförallt enstaka mängd ljuskronor sammansatta från ringar, bågar samt skivor tillsammans hållare, inom vilka kägelformade glaskärl placerades.

Den västeuropeiska utvecklingen bestämdes från dem bysantinska samt egyptiska bärbara alternativt upphängda lamporna.

Dessa bestod från enstaka pyramidformad sockel vid tre hästskoformade fötter, en profilerat skaft samt ett kopp.

Medeltiden

[redigera | redigera wikitext]

Från senare hälften från 1000-talet förekommer altarljus vilket kyrkobelysning inom större utsträckning. Framför alternativt på baksidan altaret ställdes halvmeterhöga ljusstakar från gjutet silver alternativt brons tillsammans med inläggningar från silver inom niello.

Med tiden höjdes ambitionerna samt vid 1100- samt 1200-talen tillkom nya ämne såsom förgylldbrons samt driven koppar tillsammans med emalj samt dekor från ädelmetaller, bergkristall samt ädelstenar. en oslagbart test vid metallgjutningens höga standard existerar biskop Bernwards ljusstakar ifrån verkstaden inom Hildesheim tillsammans med deras yppiga dekor från sammanvävda grupp, djur- samt människofigurer samt imponerande chimärer.

Liknande arbeten angående än inom mindre skal tillkom inom berömda verkstäder belägna Maasdalen, Lothringen samt Rhenlandet samt inom västfaliska, nordtyska samt niedersachsiska verkstäder.

En typ från ljusstake liksom inom olika varianter dröjde kvar inom Europa inom flera hundra kalenderår plats ljusstakar vid tredelad sockel tillsammans voluter alternativt klor samt profilerad bred kopp tillsammans med enstaka spetsig pigg för att placera ljuset vid.

På 300-talet tillverkades flera meter höga ljusstakar från marmor särskilt avsedda till påskmässor. Monumentala sjuarmade ljusstakar fanns inspirerade från dem stora stakarna inom Jerusalems tempel. dem vackraste bibehållna exemplaren existerar ifrån 900- samt 1000-talen samt befinner sig inom Milano, Essen samt tjeckiens huvudstad.

Även inom icke-kyrkliga kretsar uppstod enstaka efterfrågan vid figurprydda ljusstakar.

Gotiken övertog dem folkliga altarljusen tillsammans deras månghörniga, runda alternativt från flera vulster bestående sockel vid tre fötter, en rikt strukturerat skaft samt ett bred rund droppskål tillsammans med pigg på grund av ljuset.

Senare blev stakarna högre samt mindre massiva, svängda alternativt uppdelade tillsammans små kolonner samt prydande uppdelade kapitäl.

Mot slutet från medeltiden plats dem därför kallade akolutstakarna, likt bars från ministranterna inom processionerna, många omtyckta. dem ägde formen från enstaka stående alternativt handlingen att böja knäna ängel liksom höll ljuset.

Borgerskapet, vilket ville efterlikna adeln, beställde anspråksfulla ljusstakar från koppar, mässing, brons alternativt smidesjärn.

Tillverkningen från ljusstakar främjades genom tillkomsten från dem hemstöpta talgljusen liksom plats mer prisvärd än vaxljus. Även talgljus plats emellertid kostsam samt därför användes även oljelampor liknande dem antika inom arbetslokaler, matlagning samt skrivsalar.

Isärtagbara ljusstakar till resor tillverkades även. Även bronsstakar tillsammans karyatider, klädda inom den tidens tjänardräkter, blev populära.

Vägglampor från smidesjärn, utsirade tillsammans med spetsbågar, rosetter etc, hängdes beneath senare medeltid vid spiselkransen samt fanns vanligt förekommande.

En färsk mer praktisk typ från ljuskrona till vardagsbruk uppstod. Den ägde sex mässings- alternativt bronsarmar placerade inom enstaka krets kring enstaka huvuddel likt inom sin tur hängdes inom ett kedja ifrån taket.

Typen plats karaktäristisk till Flandern dock spreds även inom Nordtyskland samt Östersjöländerna var kronor från järn samt mässing länge ägde använts. inom Tyskland fanns hänglampor från ren- samt hjorthorn populära. Gärna dekorera från enstaka målad figur vilket exempelvis Sankt Göran samt draken.

I dem italienska städerna, tillsammans deras även vid kvällarna livliga gatumiljö, ägde husägarna skyldighet för att sörja på grund av gatubelysningen.

vid gator samt torg sattes präktiga samt rikt dekorerade gatlyktor från smidesjärn upp tillsammans volutkonsol samt piggar till talgkulan. Den senmedeltida typen från dessa lyktor förekommer än idag inom norra Italien.

Renässansen samt tidiga barocken

[redigera | redigera wikitext]

Den nya konststil såsom renässansen innebar medförde även inom Italien enstaka fräsch typ från höga altarljus.

Antingen tillsammans med tredelad sockel samt volutkonsoler alternativt rund sockel samt enstaka profilerad balusterformad tramp tillsammans arketoniska alternativt formbara motiv inom dekoren. ämne vilket gjuten alternativt driven ädelmetall, brons, marmor samt virke förekom. vad gällde mässingsarbeten utmärkte sig särskilt mästarna inom Venedig samt Padua.

Till land i västeuropa kom den nya stilen genom förmedling från italienska mästare, dock redan inom slutet från 1500-talet ägde fransmännen utvecklat sin personlig stil, präglad från civiliserad elegans samt fina harmoniska proportioner. Norr ifall Alperna hindrade den starka gotiska traditionen den nya stilen ifrån för att slå igenom.

Tyskarna ägde både sin personlig struktur samt sin personlig teknik likt särskilt inom fråga angående metallarbeten resulterade inom exklusiva skapelser. tackar vare sin fantasi samt känsliga mejsel behärskade dem samtliga tänkbara ämne. Kyrkorna på denna plats behöll den gotiska typen från låga mässings- alternativt bronsstakar vid klockformad tramp.

Under 1500-talet uppstod inom dem rika borgarpalatsen inom Italien nya typer från breda samt högvälvda kalkformade socklar samt breda skålar tillsammans med läka ytorna inlagda tillsammans med silver. Denna teknik plats ursprungligen arabisk samt blev således omtyckt inom Venedig samt Padua för att även äldre stakar tillsammans med reliefmaskaroner samt reliefer från satyrer, sirener samt karyatider dekorerades.

Venetianarnas praktlystnad kom även mot formulering inom dem kända glasstakarna ifrån Murano.

Fajansen kom på grund av enstaka tidsperiod för att undantränga ädelmetallen, särskilt inom land i västeuropa, var gynnsamma ekonomiska förhållanden ledde mot uppkomsten från tillverkare inom Moustiers, Rouen samt Nevers. Dessa stakar ägde smala skaft samt fanns dekorera tillsammans driven figurdekor, kartuscher, medaljonger samt masker.

inom mer konservativa Tyskland behöll figurala ljusstakar tillsammans med änglar samt helgon länge sin popularitet.

Under mitten från 1500-talet uppfann Girolamo Cardano enstaka anordning varigenom veken kontinuerligt kunde behållas indränkt tillsammans med olja samt gav därmed ett fräsch impuls åt oljelampan liksom dittills spelat ett underordnad roll.

England liksom tidigare ägde följt dem nederländska samt italienska mönstren började vid 1600-talet framställa egna varor inom form eller gestalt från höga samt breda stakar från koppar alternativt tenn tillsammans med cylindrisk tramp samt upphöjd kägelformig ljusbehållare.

inom verkstäderna inom Padua imiterades antika belysning.

Vägglampetter tillsammans plåtar från polerad metall, vilket reflekterade ljuset samt samtidigt skyddade tapeten alternativt väggpanelen, behöll sin form eller gestalt. dem tyska ägde ett alternativt numeriskt värde ljusarmar samt förekom både inom städer samt vid ruralt område. dem spreds mot Holland samt England.

dem franska lampetterna inom formatet 30–150 cm plats mot enstaka start enkla samt ovala dock dekorerades senare tillsammans religiösa alternativt mytologiska motiv.

I Holland samt Flandern uppstod enstaka fräsch typ från mässingskronor tillsammans rikt profilerad, svarvad mittaxel, enstaka huvuddel tillsammans klara linjer, beneath vilken detta plats fäst ett massiv kula.

Stammen dryckesställe upp ett statyett alternativt en heraldiskt varelse liksom mot modell ett dubbelörn. Italien likt övertog denna struktur gjorde, tillsammans med sin lust till detta dekorativa, tillägg tillsammans med grenar, voluter akantusblad samt figurer. Fransmännen tillsammans med sitt sinne på grund av elegans samt yppig form eller gestalt förvandlade vid sitt sätt ljusarmen mot ett lätt S-linje samt mittaxeln mot ett korg, inom vilken detta placerades ett vas tillsammans med den på grund av tiden moderna dekoren från kvinno- alternativt faunhuvuden.

Den franska termen lyster (franska: lustre) likt betyder glans, ljuskrona samt kristallkrona kom mot beneath denna period. Glasarbetarna inom Murano producerade beneath senare hälften från 1600-talet enastående vackert skapade ljuskronor.

Barocken samt rokokon

[redigera | redigera wikitext]

Nya upptäckter inom fysiken beneath 1700-talet kom även belysningstekniken tillgodo.

Johann Joachim Becher inledde detta sysselsättning redan vid 1600-talet då denne lyckades framställa gas ur kol. Bally, Leroy samt Rabiqueau löste problemet tillsammans med gatlyktornas ljusstyrka genom för att förse dem tillsammans med reflektorer (franska: reflecteurs). Argand uppfann ett oljelampa tillsammans glascylinder samt rund bomullsveke liksom hindrade rökutveckling.

Logisk form eller gestalt samt symmetri försvann idag ifrån kyrkobelysningens konstruktion samt utsmyckning. Ljusstakarna överlastades tillsammans dekor vilket ofta gav detaljerna karaktären från separata verk. Hovens samt adelspalatsens praktsalar, spegelgallerier samt mottagningssalonger bildade den bästa tänkbara grogrund till lysande kristallkronor, monumentala ljusstakar samt girandoler.

Girandol (engelska: Girandole) existerar enstaka trädliknande variant från kandelaber.

Många från tidens arkitekter sysslade tillsammans belysningsproblem. Skisser från Cuvilliés, Hoppenhaupt (tyska: Johann Michael Hoppenhaupt der Ältere), Meissonier samt Chippendale vittnar angående ett tidssmak likt plats öppen på grund av samtliga tänkbara idéer gällande struktur samt dekor.

Bland annat nya former vid nattljusstakar blev tagna fram. Även läka garnityr på grund av vilorum, bestående från ljusstakar från ädelmetall tillsammans ur samt parfymflaskor, förekom. Detta plats brevskrivandets samt den intima korrespondensens tidsperiod därför detta fanns naturligt till skrivbordslamporna för att utvecklas tillsammans rörliga skärmar.

I land i västeuropa uppstod nya typer från belysningsarmaturer. nära festliga tillfällen upplystes salarna från kandelabrar tillsammans med flera armar såsom ställdes vid spiselkransar (engelska: Fireplace mantel) samt byfféer. Dessa kandelabrar uppbars ofta från någon figur. Den kinesiska moderiktningen år 1730–1770 försåg ljusstakarna tillsammans med inom bronsmaterialet inflätade kineser, pagoder, bryggor, fåglar, exotiska växter tillsammans mera.

detta bokuliska livets lockelser inspirerade porslinsmästare vilket Johann Joachim Kändler inom Meissen för att placera in herde- samt gudafigurer mellan dem mot träd samt blommor förvandlade belysningspjäserna.

Flerarmade vägglampetter från brons, silver, genomskinligt mineral alternativt förgyllt virke byggdes in likt dekorativa element inom festsalarnas väggpaneler.

tillsammans den tilltagande yppigheten hos 1700-talets stil förvandlades dem mot en slags grenverk tillsammans blommor, växtdel samt mänskliga figurer. ett överdådig livsprocess dekor inom förening tillsammans voluter, rocailler samt maskaroner förvandlade även ljuskronorna mot blom- alternativt fruktkorgar var cirkel- alternativt S-formade armar, omvirade tillsammans med festonger, dryckesställe upp ljusen.

Under Ludvig XIV blev kristallystern, alternativt kristallkronan, högsta mode. Den höga mittståndaren plats sammansatt från glaskäglor, kulor samt vaser. Armarna arrangerades ovan varandra samt behängdes tillsammans kristallblad, rosetter samt stjärnor. Kanterna avslipades samt ytorna facetterades på grund av för att tänka således många ljus liksom möjligt.

Ofta kombinerades autentisk genomskinligt mineral, liksom reflekterade ljuset mjukare, tillsammans med konstgjord dito.

I Tyskland var barocken tog sig extrema former tillverkades originella porslinskronor vars konstruktion helt täcktes från målade blom- samt frukthängen samt enstaka rik figural dekor. dem ej lika praktfulla venetianska glaskronorna efterliknade kristallystrarna, dock glasets standard sjönk, samt detta lämnade lokal till detta högkvalitativa böhmiska glaset.

Rokokons dekorativa fantasi kunde förvandla den maximalt banala smidesjärnslykta tillsammans sin ornamentik från blom- samt fruktkorgar.

Det plats tillsammans med fynden inom Pompeji samt Herculaneum, inom samband tillsammans med dem stora utgrävningarna kalenderår 1738, vilket antik stilriktning tillsammans enkla former återupplivades samt blev modern igen.

åter kom pelarformen, den enkla sockeln samt dem släta manschetterna samt ljuspiporna. likt sekundära element inträdde den ifrån antiken lånade dekoren tillsammans med palmetter, lagerblad samt akantusblad, pärl- samt äggstavar.

1800-talet

[redigera | redigera wikitext]

Ännu inom start från seklet förblev stöpta ljus från vax, talg samt sålunda småningom stearin den viktigaste ljuskällan.

Enbart inom små omfattning lämnade dem stöpta ljusen lokal till Argands oljelampa tillsammans med en starkare ljusflöde.

Men båda dessa ljuskällor fick lämna lokal åt Benjamin Sillimans fotogenlampa vid 1860-talet.

Formen vid dittills nyttja ljusstakar samt belysningsarmaturer matchade ej den nya uppfinningen. Ända mot inom slutet från 1800-talet söktes lösningar inom konstlade imitationer från historiska stilar. dock imitationerna gick alltför många emot den radikalt förändrade livsstilen.

Endast dem konstnärligt sett maximalt svårarbetade materialen såsom brons, koppar, mässing samt silver, förblev oberörda från den anpassning liksom serieproduktion medförde.

Särskilt dem franska mästarna skapade framstående alster från dessa ämne. Ljusstakar inom struktur från harmoniska samt arkitektoniskt fulländade antika pelare, fint dekorerade tillsammans akantusblad, palmetter, lotusblommor, pärl- samt äggstavar, meandrar samt grekiska samt egyptiska manliga samt kvinnliga karyatider samt sfinxer.

Nya typer framställdes, exempelvis bouillotte-lampan (engelska: Bouillotte), tillsammans med numeriskt värde alternativt fler ljusstakar vid ett bred genombruten sockel, försedd tillsammans med målad plåtskärm, avsedd på grund av belysning vid spelbord.

många omtyckta fanns skärmar tillsammans målningar vid pergament såsom framträdde ursprunglig då ljuset tändes. Väggapplicker förblev enstaka fransk specialitet.

Ljuskronorna från metall alternativt genomskinligt mineral prydde alltjämt festsalarna. från dessa stabiliserades numeriskt värde typer. Dels den enklare dock rikare dekorerade franska, inom struktur från enstaka baldakin från prismor inom länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något, likt föll ner ifrån ett palmettkrona samt drogs genom ett fingerprydnad från prydande vågformiga armar.

Dels den klockformiga tyska samt engelska, bestående från flera koncentriska ringar liksom tillsammans med successivt förminskad diameter placerades ovan varandra samt bands samman tillsammans med länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något från prismor samt glaskulor.

Fotogenlampor användes vilket bordslampor fram mot 1900-talets start.

inom land i västeuropa betonades oljehusets konstnärliga utformning. detta utformades likt ett vas, bägare alternativt cylinder likt dryckesställe upp brännaren, lampglaset samt skärmen. inom Tyskland infördes enstaka fräsch form eller gestalt tillsammans med ett lampfot såsom sockel till såväl oljehus såsom brännare. dem maximalt nyttja materialen fanns porslin, kopp samt gjutjärn på grund av lampfot samt oljehus samt mässing alternativt gjutjärn till montagedelarna.

Gasljus började fysikerna för att experimentera tillsammans nära sekelskiftet. inledningsvis efter en par decennier in vid 1800-talet infördes detta likt gatubelysning. Gatuarmaturer på grund av olja samt gas existerade samtidigt. inom dem flesta städer inom landet tändes dem inledande gatlyktorna någon gång vid 1800-talet. mot modell skogsdunge fick gatubelysning tillsammans med 18 st oljelampor kalenderår 1813.

Oljelyktor sommarförvarades på grund av underhåll samt reparation tills årets mörka timmar kom igen vid hösten.^[1]

Under identisk period utfördes experiment tillsammans med elektriskt ljus. detta inledande ljuset vilket alstrades från elektricitet tändes tid 1802 från britten Humphry Davy tillsammans med enstaka anordning bestående från en energikälla samt enstaka bit platina.

detta plats prototypen mot den inledande båglampan.^[4] dem inledande elektriska belysningsarmaturerna liksom blev tagna inom drift inom land, vid sågverket inom Marma inom Hälsingland kalenderår 1876, fanns båglampor. Denna typ från elektrisk belysningsarmatur användes inom industri samt verkstäder.^[1] Brinntiden på grund av båglampans kolelektroder fanns cirka 100 timmar varefter elektroderna byttes ut.

Den elektriska glödlampan likt konstruktion tillskrivs framför allt namn efternamn Swan samt Thomas Edison. tid 1879 visade Edison upp ett glödlampa vars glaskula lyste ganska svagt, dock däremot länge, tillsammans med ett brinntid vid kurera 40 timmar. beneath 1900-talets inledande decennium fick glödlampan metalltrådar från volfram samt började nå sin tekniska fulländning.

Den moderna glödlampan blev starten vid enstaka helt färsk elektrisk belysningsindustri vilket bland andra svenska lampfabriker plats ett sektion från.

Tillbehör

[redigera | redigera wikitext]

Till dem olika belysningsanordningarna hörde även tändare, ljussaxar samt ljussläckare. mot enstaka start plats ljussaxen rent funktionell tillsammans med enkla former.

ifrån slutet från 1500-talet blev den mer prydande samt komplex.

Idén tillsammans för att förse saxen, varmed veken putsades, tillsammans enstaka små container ledde mot konstruktioner såsom fanns tacksamma för att pryda tillsammans med arabesker, figurscener samt balustrar. dem maximalt påkostade ljussaxarna från järn alternativt brons vid 1600-talet förvarades inom etuier.

Ljussaxen fanns ofta respekterad vilket en lyxföremål samt kunde artikel exklusivt utförd inom förgyllt silver. ett fransk specialitet fanns för att emaljera den. då stearinljusen samt fotogenlamporna lanserades blev ljussaxarna överflödiga.

Även angående detta antas för att ljussläckare användes redan beneath antiken finns detta inga bevarade exemplar tidigare än ifrån 1600-talet.

dem ägde enstaka lätt kegelformad form eller gestalt, plats försedda tillsammans med handtag samt tillverkade från mässing, tenn, bleck, porslin alternativt silver. 1700-talets förkärlek till figur- samt växtplastik tog sig formulering inom för att ljussläckarna formades mot hjortar, damer tillsammans med krinoliner, ryttare alternativt blommor från målat porslin samt fajans samt drivet samt graverat silver.

detta fanns även finurligt automatiska ljussläckare konstruerade i enlighet med identisk princip likt timglas.

Översättning tillsammans kontext från "med integrerad ljusarmatur" inom svenska-engelska ifrån Reverso Context: Den nya runda spegeln tillsammans integrerad ljusarmatur lyser upp väggen tillsammans med enstaka fin Corona-effekt, likt liknar den runt månen nära solförmörkelse.

Typer

[redigera | redigera wikitext]

Belysningsarmaturens typ bestäms inom huvudsak från dess energikälla samt ljuskälla dock är kapabel även inom vissa fall bestämmas från dess utförande. Nedan beskrivs olika typer tillsammans med modell.

Belysningsarmatur till olja

[redigera | redigera wikitext]

De inledande oljelamporna ifrån 3000 f Kr fanns således enkla för att detta knappast plats fråga angående någon armatur.

dock därför småningom utvecklades dem tekniska anordningarna. modell vid enstaka känd modell existerar den florentiska oljelampan vars armatur typiskt existerar försedd tillsammans med tre tillbehör hängande inom länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något vid pelaren samt enstaka ögla högst upp till för att behärska lyfta armaturen vid en säkert sätt.

ett ytterligare känd modell existerar Argandlampa liksom alstrade mer ljus än oljelampor tidigare ägde gjort. Argands verksamma brännare beskrevs inom Uppfinningarnas volym ifrån kalenderår 1898 likt en från dem ”största framstegen inom belysningstekniken”.^[1] Komponenter mot oljelampor existerar mot modell oljehus alternativt oljebehållare, veke (bandveke alternativt rundveke), lampglas, plåtskorsten samt pump tillsammans med kolv.

Belysningsarmatur till levande ljus

[redigera | redigera wikitext]

Det äger genom historien gjorts både dekorativa samt tekniska anordningar till levande ljus stöpta från vax, talg samt stearin. en modell vid mekanisk anordning till stearinljus existerar den franska bouillotte-lampan (engelska: Bouillotte) vilket existerar försedd tillsammans med enstaka hissanordning på grund av sin plåtskärm.

Meningen existerar för att skärmen sänks inom takt tillsammans med för att ljusen brinner ner. Bouillotte existerar en franskt kortspel vilket plats vanligt nära tiden till franska revolutionen samt vann färsk popularitet både inom land i västeuropa samt USA ifrån cirka tid 1830.

Ett svenskt modell vid belysningsarmatur till stearinljus existerar den tekniska anordning till reservbelysning liksom fanns inom den statliga järnvägens tågkupéer ända in vid 1940-talet.

Reservbelysningen användes ifall detta elektriska ljuset strejkade. mot reservbelysningsarmaturen tillverkades en särskilt avpassat stearinljus tillsammans med namnet kupéljus från Liljeholmens Stearinfabriks AB. Trots för att detta ej längre finns behov från kupéljusens ursprungliga funktion sålunda tillverkas dem kvar samt säljs inom dagligvaruhandeln såsom stämningshöjare.^[5]

Belysningsarmatur till fotogen

[redigera | redigera wikitext]

Fotogenlampan uppfanns 1855–1860 från Benjamin Silliman.

Fotogenlampor ägde före elektricitetens genombrott enstaka mer funktionell arbetsuppgift än idag.^[1] Fotogenbränslet ägde nackdelarna för att detta gav upphov mot både eldfara samt många doft då armaturen plats inom drift. Idag används den nästan luktfria lampoljan liksom bränsle mot fotogenlampor. Belysningsarmaturens konstruktion existerar dock kvar densamma.

Denna typ från armatur äger fått enstaka mer estetisk funktion likt stämningshöjare alternativt likt enstaka alternativ ljuskälla var oss saknar elektricitet. Komponenter mot belysningsarmatur på grund av fotogen existerar mot modell oljehus, veke, brännare, brännarrör, kupring, reflektor, rökhatt, glaskupa etc.

Belysningsarmatur på grund av gas

[redigera | redigera wikitext]

Från en par decennier in vid 1800-talet samt fram mot elektriciteten kom inom start från 1900-talet plats gaslyktor en vanligt inslag inom stadsmiljön.

Gaslyktorna fanns oftast kopplade mot stadsgasnätet. Den sista bevarade gaslyktan inom huvudstaden heter Carlssons lykta samt fungerar kvar.

Moderna gasollyktor existerar vanliga bland friluftsentusiaster likt övernattar utomhus, eftersom dem existerar mobila, enkla för att hantera, äger små vikt samt ger ett tyst samt sotfri förbränning.

Komponenter mot belysningsarmatur till gasol existerar mot modell gasbehållare, stomme, brännare, glödstrumpa, tändare samt ventil.

Karbidlampa

[redigera | redigera wikitext]

En typ från belysningsarmatur liksom drivs från acetylengas likt bildas genom för att en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig droppas ned inom kalciumkarbid.

AGA-fyr

[redigera | redigera wikitext]

En typ från belysningsarmatur vilket drivs från acetylengas samt innehåller flera världsberömda, svenska innovationer liksom solventil samt klippljusapparat mot nytta till sjöfarten.

Elektrisk belysningsarmatur

[redigera | redigera wikitext]

Se även: Semko

År 1924 ägde 80 andel från Sveriges hushåll fått elektriskt ljus.^[2] då elektriciteten fick sitt genombrott vid 1920-talet blev belysningen mer lättskött, bekvämare, mindre luftförstörande samt mindre eldfarlig.

detta fanns tillsammans med glödlampans tillväxt likt den elektriska belysningsarmaturen tog hastighet. Samtidigt dök en oväntat bekymmer upp. Glödlampor tillsammans metalltråd (volfram) ägde bortåt 100 gånger således upphöjd ljusintensitet såsom fotogenlampor vilket medförde detta nya problemet bländning.^[2]

En massiv sektion från den elektriska belysningsarmaturens övning blev därför för att omforma den starka ljusströmmen vid en sådant sätt för att intensivt ljus som bländar ögonen motverkades.^[1] Olika typer från skärmar, kupor samt bländskydd började utvecklas.

Belysningsarmaturerna fick mer ljus för att arbeta tillsammans med samt skulle inom gengäld möjliggöra en tydligt, snabbt, enkel samt angenämt seende. Ivar Folcker plats ett pionjär vid detta området inom svensk belysningsindustri.

När den elektriska belysningen blev ett industri vid 1930-talet därför fick arkitekter, konstnärer samt formgivare ett färsk produktkategori för att upphöja mot vackrare vardagsvara i enlighet med funktionalismens idéer.^[6] flera estetiskt drivna yrkespersoner ville artikel tillsammans samt försköna den elektriska belysningsarmaturen inom ämne likt metall, kopp, virke, läder, föremål gjorda av lera och brända i en ugn, textil samt sålunda vidare.^[7] ifrån mitten från 1950-talet började även plast användas liksom material.^[8] eftersom elektrisk belysningarmatur äger blivit ett självklar inredningsdetalj inom hemmiljö, offentlig miljö samt vid arbetsplatser därför kunna detta estetiska värdet existera lika stort, samt ibland mot samt tillsammans med större, än detta funktionella värdet.

Armaturen förmå bidra mot för att producera stämning inom rummet dock även ta enstaka större roll såsom accent inom inredningsarkitekturen.^[1][8]

År 1938 lanserades fluorescenslampor alternativt ljusämneslampor likt senare fick namnet lysrör. dem inledande elektriska belysningsarmaturerna till lysrör inom land debuterade inom massiv skal tid 1940 inom detta således kallade Thulehuset inom Stockholm.^[1]

Den 1 juli 1950 började detta obligatoriska typgodkännandet S-märkning vid belysningsarmatur för att gälla inom landet.

mot ett start omfattades flyttbara bords- samt golvarmaturer. Tillverkare samt importörer plats idag tvungna för att skicka in dem från bestämmelserna omfattade produkterna på grund av typprovning mot Semko innan dem fick säljas alternativt ens användas vid svensk mark.^[9]

Det statliga kravet vid S-märkning upphörde helt tid 1994. S-märkningen finns kvar, ännu vilket ett opartisk provning samt verifiering genom en grundlig certifieringsprogram, dock existerar frivillig.

dem krav såsom ställs idag existerar följande.^[10]

En elektrisk belysningsarmatur bör alltid:

• vara CE-märkt,
• vara märkt tillsammans med typbeteckning alternativt modellbeteckning (identifiering från produkten),
• vara märkt tillsammans vilken ström samt spänning den existerar avsedd på grund av (märkdata),
• vara märkt tillsammans tillverkarens namn samt postadress,
• vara märkt tillsammans importörens namn samt postadress (om tillverkaren ej finns inom EU/EES),
• ha enstaka svensk stickpropp (om den ej existerar fast installerad),
• ha ett bruksanvisning samt säkerhetsinformation vid svenska.^[11]

Komponenter mot elektrisk belysningsarmatur existerar mot modell enstaka ljuskälla likt lysdioder tillsammans driftdon, glödlampor alternativt lysrör tillsammans med reaktor samt tändare, lamphållare, isolatorer, mekaniska spiralfjädrar, elektriska anslutningsdon, elkablar samt kabelavlastningar, strömbrytare, dimmer, bländskydd, reflektor, kupa alternativt skärm från kopp, plåt, textil alternativt plast, infästningsanordning på grund av överdel alternativt skiljevägg liksom vajer på grund av gatubelysning etc.

Nytillverkade elektriska belysningsarmaturer använder energiklassade ljuskällor.

Flerskärmsarmatur

[redigera | redigera wikitext]

Flerskärmsarmatur existerar enstaka direkt underkategori mot elektrisk belysningsarmatur samt avser ett anordning tillsammans med en flerskärmssystem^[12] vars huvudsyfte existerar för att omforma ljuset.

en känt modell vid flerskärmsarmatur existerar danska PH-lampan var olika kombinationer från storlekar samt former vid skärmar används. Flerskärmsarmatur såsom mekanisk begrepp kom mot inom slutet från 1920-talet då flera elektriska belysningsarmaturer började nyttja flerskärmssystem.

Ledarmatur

[redigera | redigera wikitext]

Ledarmatur existerar armatur tillsammans huvudsyfte för att behärska förflytta en objekt mot önskad samt kvarhållen position tackar vare leder vid ett ledd.

Denna typ från armatur förmå exempelvis existera avsedd till elektrisk belysning, var föremålet likt förflyttas existerar enstaka lamphållare tillsammans med reflektor, typiskt på grund av för att ljussätta en arbetsstycke alternativt enstaka arbetsyta. Lederna vid armaturen existerar försedda tillsammans med skruv- alternativt friktionsanordningar såsom fixerar föremålet inom sin önskade position.

Bärarmarnas rör kapslar in den elektriska kabeln. Kända modell vid svenska ledarmaturer avsedda på grund av arbetsbelysning existerar Triplex, konstruerad från Johan Petter Johansson, samt Pefege.

Som alternativ mot skruv- alternativt friktionsanordningar förmå ledarmaturen artikel försedd tillsammans utbalanseringsmekanism, samt kallas då på grund av utbalanserad ledarmatur, vilket Anglepoise-lampan uppfunnen tid 1932 från industridesignern George Carwardine existerar modell vid.

titta även engelska: Balanced-arm lamp.

Kronkoppling

[redigera | redigera wikitext]

Fram mot 1970-talet förekom därför kallad kronkoppling vid interiöra takkronor. Kronkoppling gick ut vid för att en alternativt andra hälften från takkronans flera ljuskällor kunde tändas plats på grund av sig.

Stickkontakten vid ett kronkopplad takarmatur ägde följaktligen tre stift. (Jordning plats ej obligatoriskt.) Syftet tillsammans för att tända varenda ljuskällor alternativt bara hälften från dem fanns för att variera styrka vid ljuset. Elektrisk dimmer uppfanns ursprunglig kalenderår 1959^[13] samt detta dröjde flera kalenderår innan den lösningen fick sitt genombrott vid marknaden.

på grund av för att behärska nyttja belysningsarmaturens kronkoppling behövde takuttaget existera kopplat mot enstaka således kallad kronbrytare tillsammans numeriskt värde strömbrytare. Kronkoppling förbjöds i enlighet med elinstallationsreglerna den 1 januari 2019.^[14] dock då ägde kronkoppling slutat användas inom praktiken sedan länge.

Kronbrytare finns däremot kvar vid marknaden dock syftet existerar då för att styra strömtillförsel mot numeriskt värde olika belysningsarmaturer.

Armaturmaterial

[redigera | redigera wikitext]

Belysningsglas

[redigera | redigera wikitext]

Under 1920- samt 1930-talen ägde den elektriska belysningsindustrin ett snabb tillväxt.

Detta plats möjligt delvis tackar vare glasbrukens framgångsrika sysselsättning. Stora krav ställdes vid belysningsarmaturers ändamålsenlighet samt därför behövdes armaturmaterial vilket lämnade bästa samt mesta tänkbara ljus. på grund av således kallade tekniska belysningsarmaturer, mot offentliga lokaler, skolor, affärslokaler, logi etc, fanns kopp detta enda ämne vilket fanns god nog.

En mängd olika glassorter tillsammans med varierande standard kunde inträffa. Ornamentglas samt mattglas ägde ej således massiv praktisk innebörd till belysningsindustrins tillväxt. ej heller opalinglaset, liksom plats ett sorts överfångsglas, dock såsom bröt ljusstrålarna olika, varför detta såg blågrått ut inom påfallande ljus samt rött nära genomgående ljus.

Du kunna nedteckna mening både vid svenska samt engelska på grund av för att slå upp enstaka översättning inom lexikonet.

Överfångsglas

[redigera | redigera wikitext]

Den största användningen ägde dem vita opal- samt opalöverfångsglasen. från dessa numeriskt värde typer fanns detta flerskiktiga opalöverfångsglaset ur ljusteknisk synpunkt detta bästa armaturmaterialet. Opalglaset existerar enkelskiktat samt användes maximalt mot mindre samt mer prisvärd belysningsarmaturer.

För glaskupor mot belysningsarmaturer anges ibland mot modell opalöverfång (opalvitt), champagneöverfång (varmare vitt nästan gulaktigt), grönt överfång alternativt orange överfång. detta undre skiktet från kopp kallas ibland underfång. ett färgad glaskupa kunna mot modell äga en vitt underfång samt en färgat överfång.

En vanlig perception existerar för att opalöverfångsglaset bestod från en opalskikt samt en klarglasskikt, detta önskar yttra numeriskt värde skikt.

dock således fanns ej ständigt förhållandet. från tekniska skäl utfördes överfångsglasen även tillsammans med tre skikt. en opalskikt mellan numeriskt värde klarglasskikt. detta inre klarglasskiktet plats inom en prima överfångsglas många tunt samt nästan osynligt på grund av blotta ögat. Detta på grund av för att absorptionsförlusterna skulle bli således små likt möjligt eftersom dem ökade tillsammans med glastjockleken.

dock överfångsglas tillsammans med tjocka inre glasskikt förekom. Bland annat detta därför kallade veluriaglaset plats en sådant.

Transmissionsförmågan hos dem bästa överfångsglasen nedsänkt vid 55–60 %. Ökades transmissionen ytterligare genom för att utföra opalskiktet inom mitten tunnare minskades istället diffusionsförmågan varvid intensivt ljus som bländar ögonen kunde uppstå.

Transmissionens värde bör ej förväxlas tillsammans med ett belysningsarmaturs verkningsgrad. detta värdet ligger betydligt högre eftersom ett sektion från detta mot armaturens innersidor reflekterande ljuset även passerar ut genom densamma. tillsammans med dem bästa överfångsglasen kunde enstaka verkningsgrad vid cirka 90 % uppnås.^[15]

Tillverkning

[redigera | redigera wikitext]

Till dem större bruken likt tillverkade belysningsglas åt bland annat svenska lampfabriker räknas Pukebergs glasbruk, Rosdala glasbruk, Flygsfors glasbruk samt Engshyttan inom den småländska glasbruksregionen glasriket.^[16] Produktionen från således kallade tekniska kopp, var dem tillsammans med högst standard plats överfångsglas tillsammans med tre skikt, fanns massiv.

Typiska modell vid tekniska belysningsglas ifrån 1930-talet plats vita glober inom olika storlekar samt former. ett "glob" kunde även existera kubisk mot formen.

Till modell Orrefors glasbruk tog upp personlig tillverkning från belysningsarmatur, tillsammans ett mer konstnärlig än specialiserad inriktning, inom samarbete tillsammans med bland andra formgivarna Simon Gate samt Edward Hald.

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

• Florentisk oljelampa tillsammans med tramp, handtag samt sina typiskt hängande tillbehör, tillverkad från mässing.

• Takkrona, cirka 1650-tal, holländsk barockmodell tillsammans med massiv kula beneath stammen, tillverkad från mässing, St Mårtens kyrka, Bremen.

• Kristallkrona, fransk empirmodell tillsammans palmetter högst upp, slottet inom Compiègne.

• Kristallkronor, engelsk modell tillsammans med koncentriska ringar längst bort ned, tronsalen, Buckingham Palace, 1855.

• Ljuskrona, kopp, elektrisk, venetiansk modell, slottet Miramare, Trieste.

• Armatur på grund av reservbelysning tillsammans stearinljus, producerad till Statens järnvägar, 1931.

• Elektrisk belysningsarmatur, sålunda kallad ledarmatur tillsammans skruvanordning på grund av för att fixera lederna, typ PeFeGe tillsammans plastvred.

• Elektrisk belysningsarmatur tillsammans med utbalanserad bärarm, Anglepoise-lampan nr 1208.

• Glaskupa från opalöverfång, opalvitt överfångsglas, elektrisk belysningsarmatur, Haus des Rundfunks, Berlin.

• Nedpendlad elektrisk takarmatur tillsammans med kopp från champagneöverfång, 1940-tal.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]